Vi är på väg in i nya tider, och jag känner inte till någon annan som har fångat det i ord på ett mer rörande och samtidigt kraftfullt sätt än iyah may. Hennes pop-version av Karmageddon gjorde ett starkt intryck på mig, men nu har hon kommit med en ackustisk version som, åtminstone för mig, är ännu starkare. En fördel med pop-versionen var att den hade en intressant kontrast mellan musiken och orden, där musiken fick mig att tro att hon skulle börja sjunga om sina känslor och med den förväntan blev orden nästan en chock.
Den ackustiska versionen har fördelen att hennes vackra röst kommer mer till sin rätt och det känns som att budskapet går fram tydligare. Jag skulle inte bli förvånad om den ackustiska versionen kommer nå ännu fler människor än pop-versionen (som ligger på 3,2 miljoner visningar på youtube efter 2 månader). Jag tänker på ”Rich men north of Richmond” av Oliver Anthony som efter 2 år ligger på nära 200 miljoner visningar på youtube. Den var också fri från musikindustrins inflytande. Kan iyah mays sång nå liknande nivåer? Jag hoppas det. Ju fler som hör hennes ord desto bättre.
Hela västvärlden befinner sig i en nedåtgående spiral av moraliskt förfall, lögner och korruption. Vi behöver fria medier, fria artister och fria tänkare som bryter förfallet och finner en ny riktning. iyah may passar utmärkt i det sammanhanget.
Karmageddon uppmuntrar oss att höja oss över konstruerade sociala indelningar som splittrar oss i grupper som hatar varandra. En del vill placera henne till vänster på den politiska skalan, andra säger att hon är till höger. Men hon ifrågasätter det. Med rätta, tycker jag. Karmageddon består snarare av sociala kommentarer än politik och sången pekar ut problem både till vänster och höger.
Söndra och härska är en metod att dominera som är åtminstone lika gammal som de äldsta imperierna. Hon uppmuntrar oss att inte falla för det.
Mer iyah may:
Mot Megamaskinen: Pink Floyd och iyah may
Kommentarer
Skicka en kommentar