iyah may: Karmageddon II

Vi är på väg in i nya tider, och jag känner inte till någon annan som har fångat det i ord på ett mer rörande och samtidigt kraftfullt sätt än iyah may. Hennes pop-version av Karmageddon gjorde ett starkt intryck på mig, men nu har hon kommit med en ackustisk version som, åtminstone för mig, är ännu starkare. En fördel med pop-versionen var att den hade en intressant kontrast mellan musiken och orden, där musiken fick mig att tro att hon skulle börja sjunga om sina känslor och med den förväntan blev orden nästan en chock.

Den ackustiska versionen har fördelen att hennes vackra röst kommer mer till sin rätt och det känns som att budskapet går fram tydligare. Jag skulle inte bli förvånad om den ackustiska versionen kommer nå ännu fler människor än pop-versionen (som ligger på 3,2 miljoner visningar på youtube efter 2 månader). Jag tänker på ”Rich men north of Richmond” av Oliver Anthony som efter 2 år ligger på nära 200 miljoner visningar på youtube. Den var också fri från musikindustrins inflytande. Kan iyah mays sång nå liknande nivåer? Jag hoppas det. Ju fler som hör hennes ord desto bättre.

Hela västvärlden befinner sig i en nedåtgående spiral av moraliskt förfall, lögner och korruption. Vi behöver fria medier, fria artister och fria tänkare som bryter förfallet och finner en ny riktning. iyah may passar utmärkt i det sammanhanget.

Karmageddon uppmuntrar oss att höja oss över konstruerade sociala indelningar som splittrar oss i grupper som hatar varandra. En del vill placera henne till vänster på den politiska skalan, andra säger att hon är till höger. Men hon ifrågasätter det. Med rätta, tycker jag. Karmageddon består snarare av sociala kommentarer än politik och sången pekar ut problem både till vänster och höger.

Söndra och härska är en metod att dominera som är åtminstone lika gammal som de äldsta imperierna. Hon uppmuntrar oss att inte falla för det.

Mer iyah may:

Mot Megamaskinen: Pink Floyd och iyah may

Iyah May: Karmageddon

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden är ur led: iyah may, Bob Vylan och Kneecap

Den sista veckan har västliga medier varit upprörda över artister i Glastonbury som tydligt gav uttryck för sitt missnöje med Israels folkmord på palestinier. Man kunde se ett stort folkhav med till största delen ljushyade västerlänningar där många besökare bar den palestinska flaggan. Det har funnits många fejkrebeller som har lanserats av musikindustrin som inte alls utgjorde ett problem för den härskande klassen i väst. Men när BBC gjorde misstaget att censurera Kneecap och bytte till en annan kamera, där det visade sig att Bob Vylan var ännu radikalare och ledde deltagarna att skandera: ”Death, death to the IDF” i direktsändning så fick BBC problem. Den härskande klassen har ju jobbat för att manipulera fram ett stöd för folkmordet, och nu livesände BBC en sådan sång. Det är skillnaden mellan en fejkrebell och en riktig rebell: en riktig rebell är en fara för den härskande klassens planer. Jag tror Caitlin Johnstone har rätt i att vi såg födelsen av en autentisk motkultur, det vill...

Läs mer

Hedendomens återkomst II : identitet

Hur förhåller man sig till att vara medborgare i ett andligen utarmat samhälle som befinner sig i förfall? Distansera sig, verkar som en bra idé. Den första grundläggande frågan i livet tror jag är: Vem är jag? Vad har jag för identitet? Det moderna samhället vill göra oss till konsumenter som identifierar sig med olika varumärken. Det har jag alltid värjt mig emot. Det känns mycket andefattigt och jag ogillar starkt att bli manipulerad. Det har alltid stört mig när någon säger ”vi konsumenter måste….”. Det placerar mig i en ordning där det finns aktiva producenter och massorna, som är passiva konsumenter. Så, jag är inte min bil, mobil, mina kläder, min dator, mitt hus eller mitt bankkonto. Det moderna samhället manipulerar oss med falska dikotomier. Om man använder följande ord utan att fördjupa deras innebörd, så hamnar man lätt i såna falska manipulativa dikotomier. Två sidor skapas som bråkar med varandra, enligt mönstret ”söndra och härska”. Några exempel: jag är skeptisk mot de ...

Läs mer

Hedendomens återkomst I

Jag lyssnade på den norska författaren Björn Andreas Bull-Hansen som talade om att hedendomen kommer tillbaks bland unga européer. Det gladde honom och han sa att vi aldrig försvann. Han identifierar alltså sig själv som hedning och påstår att vi alltid har funnits kvar. Jag vill bekräfta att det stämmer, utifrån min personliga erfarenhet. Tradition är ju det som traderas, från generation till generation. Min salig far hade två sidor. En sida försökte anpassa sig till det moderna samhället. Han var ingenjör och drev sin ingenjörsmässighet väldigt långt. Han gjorde klassresan, vilket kanske förstärkte hans försök att passa in. Det var en sida av honom som jag var tvungen att göra upp med. Han förde över en alldeles för smal nyttomoral och rationalitet till mig. Den kändes som en mental tvångströja som inte alls passade mig. När han var ung hade kristendomen fortfarande ett grepp om samhället. I skolan hade de kristendomsundervisning och morgonbön. Han fortsatte följa den kristna läran v...

Läs mer

Gjallarhorn

Leta i den här bloggen