Fortsätt till huvudinnehåll

iyah may: Karmageddon II

Vi är på väg in i nya tider, och jag känner inte till någon annan som har fångat det i ord på ett mer rörande och samtidigt kraftfullt sätt än iyah may. Hennes pop-version av Karmageddon gjorde ett starkt intryck på mig, men nu har hon kommit med en ackustisk version som, åtminstone för mig, är ännu starkare. En fördel med pop-versionen var att den hade en intressant kontrast mellan musiken och orden, där musiken fick mig att tro att hon skulle börja sjunga om sina känslor och med den förväntan blev orden nästan en chock.

Den ackustiska versionen har fördelen att hennes vackra röst kommer mer till sin rätt och det känns som att budskapet går fram tydligare. Jag skulle inte bli förvånad om den ackustiska versionen kommer nå ännu fler människor än pop-versionen (som ligger på 3,2 miljoner visningar på youtube efter 2 månader). Jag tänker på ”Rich men north of Richmond” av Oliver Anthony som efter 2 år ligger på nära 200 miljoner visningar på youtube. Den var också fri från musikindustrins inflytande. Kan iyah mays sång nå liknande nivåer? Jag hoppas det. Ju fler som hör hennes ord desto bättre.

Hela västvärlden befinner sig i en nedåtgående spiral av moraliskt förfall, lögner och korruption. Vi behöver fria medier, fria artister och fria tänkare som bryter förfallet och finner en ny riktning. iyah may passar utmärkt i det sammanhanget.

Karmageddon uppmuntrar oss att höja oss över konstruerade sociala indelningar som splittrar oss i grupper som hatar varandra. En del vill placera henne till vänster på den politiska skalan, andra säger att hon är till höger. Men hon ifrågasätter det. Med rätta, tycker jag. Karmageddon består snarare av sociala kommentarer än politik och sången pekar ut problem både till vänster och höger.

Söndra och härska är en metod att dominera som är åtminstone lika gammal som de äldsta imperierna. Hon uppmuntrar oss att inte falla för det.

Mer iyah may:

Mot Megamaskinen: Pink Floyd och iyah may

Iyah May: Karmageddon





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

iyah may: Good Citizen

När jag hörde iyah mays sång "Karmageddon" för första gången för ca 1 år sedan blev jag både förvånad och glad. En vacker ung kvinna med vacker röst gav uttryck för sin syn på världen vi lever i, och hon såg den med samma blick som mig. Det förväntade jag mig inte. Sedan såg jag hur hundratusentals människor samlades kring henne och jag insåg att jag inte alls är så isolerad i min syn på saker och ting som det kan kännas som i vardagens lunk. Det är inte jag ensam mot hela världens mörker. Hon gjorde mig på bra humör och sedan dess har jag följt hennes utveckling. Hon har kommit med flera sånger som är värda att lyssna på, men den senaste är nog den starkaste hittills. Den heter "Good Citizen". På sociala medier berättade hon att veckorna innan sången släpptes var intressanta. Hon fick ett meddelande: ”Something landed in my inbox that made me pause, rage and start writing ‘Good Citizen’. It was clinical, cold, and extremely revealing about how fragile “freedom” is ...

Uppvaknandets musik: Chris Webby, Ren och iyah may

Under en tid har jag letat efter unga begåvade musiker som har modet att spela vad jag kallar uppvaknandets musik. Att säga vilken musik som är bäst är i hög grad subjektivt, men här ska jag lyfta fram mina tre favoriter. iyah may, Chris Webby och Ren är begåvade både lyriskt och musikaliskt och har modet att ärligt säga vad de ser och tänker utan att censurera sig själva. Ingen av dem är underordnad något av epsteinklassens företag. Uppvaknandet handlar i det här sammanhanget om insikten att världen som vi lever i inte är som vi trodde och lärde oss att den var. Det senaste stora beviset för det påståendet är att USA:s myndigheter tvingades släppa delar av epsteinfilerna vilket var chockerande läsning för många. Vad är det för människor som leder oss egentligen? Psykopater? Satanister? Är de ens människor? Varför arresteras ingen? Folk samlas kring musiker och runt de här tre finns redan en hel rörelse av människor som är vakna och ser igenom många lögner och mycket propaganda. Här är...

Den gudomliga komedin

Jag har ett behov av att uttrycka mina tankar. Om någon läser det, så är det bra. Om ingen läser det, så accepterar jag det också. Om en person finner något värdefullt i orden, så är jag nöjd. I vardagen talar vi nästan aldrig om djupare eller allvarliga saker. Och om något sådant kommer upp så upprepar de flesta bara vad de har hört på teve. Det stör mig, så jag har en blogg som en ventil för att kunna uttrycka mina egentliga tankar, åsikter och frågor. Namnet på bloggen som jag har haft längst och som har flyttat några gånger, har varit ”Gudomlig komedi”. Tidvis har den haft ganska många läsare, En del saker har ändrats med tiden, eftersom jag har lärt mig nya saker och fått nya insikter. Det är bara pappskallar som aldrig byter åsikter. Sedan finns vindflöjlar som byter åsikter beroende på hur vindarna blåser. Jag vill inte vara som varken den ena eller den andra. En sak som inte har förändrats med tiden är vad den gudomliga komedin symboliserar. Det är en hänvisning till Dante ...