Fortsätt till huvudinnehåll

iyah may: Karmageddon II

Vi är på väg in i nya tider, och jag känner inte till någon annan som har fångat det i ord på ett mer rörande och samtidigt kraftfullt sätt än iyah may. Hennes pop-version av Karmageddon gjorde ett starkt intryck på mig, men nu har hon kommit med en ackustisk version som, åtminstone för mig, är ännu starkare. En fördel med pop-versionen var att den hade en intressant kontrast mellan musiken och orden, där musiken fick mig att tro att hon skulle börja sjunga om sina känslor och med den förväntan blev orden nästan en chock.

Den ackustiska versionen har fördelen att hennes vackra röst kommer mer till sin rätt och det känns som att budskapet går fram tydligare. Jag skulle inte bli förvånad om den ackustiska versionen kommer nå ännu fler människor än pop-versionen (som ligger på 3,2 miljoner visningar på youtube efter 2 månader). Jag tänker på ”Rich men north of Richmond” av Oliver Anthony som efter 2 år ligger på nära 200 miljoner visningar på youtube. Den var också fri från musikindustrins inflytande. Kan iyah mays sång nå liknande nivåer? Jag hoppas det. Ju fler som hör hennes ord desto bättre.

Hela västvärlden befinner sig i en nedåtgående spiral av moraliskt förfall, lögner och korruption. Vi behöver fria medier, fria artister och fria tänkare som bryter förfallet och finner en ny riktning. iyah may passar utmärkt i det sammanhanget.

Karmageddon uppmuntrar oss att höja oss över konstruerade sociala indelningar som splittrar oss i grupper som hatar varandra. En del vill placera henne till vänster på den politiska skalan, andra säger att hon är till höger. Men hon ifrågasätter det. Med rätta, tycker jag. Karmageddon består snarare av sociala kommentarer än politik och sången pekar ut problem både till vänster och höger.

Söndra och härska är en metod att dominera som är åtminstone lika gammal som de äldsta imperierna. Hon uppmuntrar oss att inte falla för det.

Mer iyah may:

Mot Megamaskinen: Pink Floyd och iyah may

Iyah May: Karmageddon





Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden är ur led: iyah may, Bob Vylan och Kneecap

Den sista veckan har västliga medier varit upprörda över artister i Glastonbury som tydligt gav uttryck för sitt missnöje med Israels folkmord på palestinier. Man kunde se ett stort folkhav med till största delen ljushyade västerlänningar där många besökare bar den palestinska flaggan. Det har funnits många fejkrebeller som har lanserats av musikindustrin som inte alls utgjorde ett problem för den härskande klassen i väst. Men när BBC gjorde misstaget att censurera Kneecap och bytte till en annan kamera, där det visade sig att Bob Vylan var ännu radikalare och ledde deltagarna att skandera: ”Death, death to the IDF” i direktsändning så fick BBC problem. Den härskande klassen har ju jobbat för att manipulera fram ett stöd för folkmordet, och nu livesände BBC en sådan sång. Det är skillnaden mellan en fejkrebell och en riktig rebell: en riktig rebell är en fara för den härskande klassens planer. Jag tror Caitlin Johnstone har rätt i att vi såg födelsen av en autentisk motkultur, det vill...
Skicka en kommentar
Läs mer

Cyberpunkbarden Ren

Nya artister, som har något att säga, är något jag gillar att gräva i. För ett tag sedan hörde jag talas om Ren. Men han kallades för en rappare. Jag har inget emot rap, men det brukar inte vara min stil så jag sorterade först bort honom. Men han dök upp i mitt flöde fler gånger och jag leddes så småningom till en sång som heter ”Hi Ren”. Sången gjorde mig djupt imponerad och jag insåg att det kan vara ett stort misstag att låta sig styras för mycket av stilkategorier.  Det är för övrigt en sak som är utmärkande för Ren. Det är väldigt svårt att placera honom i en genre, för han rör sig själv ledigt mellan olika stilar. Folk-rap kanske kan fungera, men jag föredrar att kalla honom en cyberpunkbard. ”Bard” står för inslaget av folk och berättande, och det känns rätt att använda ordet på en walesare. Cyberpunkdelen återkommer jag till. ”Hi Ren” var sången som fångade mig först. Ren har själv lidit av autoimmunitet. psykos och boreliainfektion (lyme disease). Den erfarenheten är bak...
Skicka en kommentar
Läs mer