Konträr

“Modernity: an accelerating attempt to shovel matter into the growing hole where religion used to be.”   Abdal-Hakim Murad     Att balansera vid kanten av en avgrund kan vara spännande, åtminstone en stund. Men Nietzsche skrev följande ord redan på 1800-talet: “När du länge blickar ned i en avgrund, blickar också avgrunden in i dig”. För den som hävdar att intighetens hål är allt kan balansakten vara en källa till stolthet: “Jag behöver minsann inga barnsagor eller kryckor för att leva.” Men när du så att säga har stirrat avgrunden i vitögat igen och igen under en längre tid så börjar även den upplevelsen kännas gammal och utsliten tillsammans med stoltheten som fick dig att stanna där. Är detta verkligen allt? Är intigheten där ute även intigheten jag bär i mig själv? Finns det något mer där ute? Finns det något mer i mig? Michel Houellebecq är den pricksäkraste skildraren av samtiden som jag känner till. Man kan uppfatta honom som en nihilist, men jag läser honom snarare som en sk

    Vad ska jag skriva om här? Så länge jag kan minnas har jag haft en stark upplevelse av att något har gått väldigt fel med det moderna samhället och att de värden och den mentalitet som håller den moderna processen igång leder oss allt djupare in i en dystopi á la 1984. Vid det här laget ligger panoptikon i öppen dager: vi kan inte ens parkera bilen i städerna utan att det registreras digitalt. Digitaliseringen av valutan gör att vi inte kan köpa något utan att det registreras. Det ger bankerna en enorm makt över oss. Människan håller på att integreras i ett mekaniskt kontrollsystem där det kommer att finnas väldigt lite utrymme att vara just människa. Jag kommer antagligen ifrågasätta det mesta samtiden står för, därav namnet "konträr". Tre citat får ange temat i vid mening: “For its effective salvation mankind will need to undergo something like a spontaneous religious conversion: one that will replace the mechanical world picture with an organic world picture, and giv