Fortsätt till huvudinnehåll

Om

 

 

Vad ska jag skriva om här? Så länge jag kan minnas har jag haft en stark upplevelse av att något har gått väldigt fel med det moderna samhället och att de värden och den mentalitet som håller den moderna processen igång leder oss allt djupare in i en dystopi á la 1984.

Vid det här laget ligger panoptikon i öppen dager: vi kan inte ens parkera bilen i städerna utan att det registreras digitalt. Digitaliseringen av valutan gör att vi inte kan köpa något utan att det registreras. Det ger bankerna en enorm makt över oss. Människan håller på att integreras i ett mekaniskt kontrollsystem där det kommer att finnas väldigt lite utrymme att vara just människa.

Jag kommer antagligen ifrågasätta det mesta samtiden står för, därav namnet "konträr".

Tre citat får ange temat i vid mening:

“For its effective salvation mankind will need to undergo something like a spontaneous religious conversion: one that will replace the mechanical world picture with an organic world picture, and give to the human personality, as the highest known manifestation of life, the precedence it now gives to its machines and computers. This order of change is as hard for most people to conceive as was the change from the classic power complex of Imperial Rome to that of Christianity, or, later, from supernatural medieval Christianity to the machine-modeled ideology of the seventeenth century. But such changes have repeatedly occurred all through history; and under catastrophic pressure they may occur again. Of only one thing we may be confident. If mankind is to escape its programmed self-extinction the God who saves us will not descend from the machine: he will rise up again in the human soul.”  

Lewis Mumford, The Pentagon of Power

 

"The real hopeless victims of mental illness are to be found among those who appear to be most normal. Many of them are normal because they are so well adjusted to our mode of existence, because their human voice has been silenced so early in their lives, that they do not even struggle or suffer or develop symptoms as the neurotic does. They are normal not in what may be called the absolute sense of the word; they are normal only in relation to a profoundly abnormal society. Their perfect adjustment to that abnormal society is a measure of their mental sickness. These millions of abnormally normal people, living without fuss in a society to which, if they were fully human beings, they ought not to be adjusted.” 

― Aldous Huxley, Brave New World Revisited

 

In "this age of flourishing futurists when almost the only way to get attention is to claim to be privy to some new discovery, it gives us the most exceptional pleasure, the most piquant delight, to announce what in today´s climate of opinion may be the most novel, original and unexpected prediction imaginable. The wave of the future will be a return to the past."


Huston Smith, Forgotten Truth

 


 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

I otakt med tidsandan

På 90-talet var jag mitt inne i en slags intellektuell omvändelseprocess. Jag var student på universitetet, men ägande inte så mycket tid åt kursböckerna, istället följde jag ett spår som jag hade upptäckt själv. Framför allt var det en antologi med texter av den franska metafysikern René Guénon sammanställda och översatta av Kurt Almqvist som gjorde ett starkt intryck på mig. Den hette "I tjänst hos det Enda". Sedan tonåren hade jag haft en stark upplevelse att något var fel med samtiden. Den verkade så tom och människorna så håglösa. Det samtida samhället var mer som en maskin än som ett levande samhälle. Men jag kände mig inte tom, och jag upplevde inte mig själv som en robot, så jag kände mig inte hemma i den sterilt mekaniska omgivningen. En av tänkarna som jag upptäckte och läste med stort intresse under den tiden var Tage Lindbom, som jag fann via mina studier av Kurt Almqvists böcker. Nu har hans son, Tomas Lindbom, skrivit en biografi om sin far: ”I otakt med samtide

Sancho Panzas väderkvarnar

Jag undrar vad Tage Lindbom skulle ha sagt om nya ord som ”triggervarning” och kraven på ”säkra utrymmen” där stackars studenter kan gömma sig från kritiska tankar och annat skrämmande. Jag tror inte att den utvecklingen skulle ha förvånat honom. Dessa inledande ord kan för övrigt läsas som just en triggervarning för känsliga egalitärer. Läs vidare på egen risk. Läs inte "Sancho Panzas väderkvarnar." Bland filosofer är det inget ovanligt med starka uppgörelser med samtiden. På 90-talet nåddes många tänkande människor exempelvis av Georg-Henrik von Wrights ”Myten om framsteget”. Jag minns att jag såg den säljas i Pressbyrån på Korsvägen i Göteborg, så jag antar att den kunde köpas nästan överallt där det fanns böcker till salu. Bokens ifrågasättande av en av vår tids stora berättelser, alltså just "myten om framsteget", retade konformister och gav eftertänksamma människor något att begrunda. I boken citerade han Ludwig Wittgenstein som har skrivit följande ord : ”An

Bortom materialismen

Vad är verkligt och vad är inte verkligt är frågor som har följt människorna i alla tider. Är bara det som kan mätas, räknas och vägas verkligt? Det är i stort sett vad materialisterna hävdar. De hänvisar ofta till evolutionsteorin för att avvisa konkurrerande idéer. Men är evolutionsteorin lika stabil och vetenskapligt hållbar som försvararna vill få oss att tro? För att undersöka den frågan vänder jag mig till Thomas Nagel som är en välrenommerad amerikansk filosof. Det är lätt att få intrycket att det bara är religiösa fundamentalister som ifrågasätter evolutionsteorins generella anspråk på att kunna avgöra vad som är verkligt och vad som är overkligt, men det är inte sant. Thomas Nagel är ateist. Jag vill vara tydlig med att det som ifrågasätts inte är vetenskapliga fakta, utan de mer generella anspråken på att ha nyckeln till att kunna avgöra hela sanningen om tingens natur. Till exempel är vi människor, men vad betyder det? Är vi inget annat än nakna apor, eller är vi något mer