Fortsätt till huvudinnehåll

Om

 

 

Vad ska jag skriva om här? Så länge jag kan minnas har jag haft en stark upplevelse av att något har gått väldigt fel med det moderna samhället och att de värden och den mentalitet som håller den moderna processen igång leder oss allt djupare in i en dystopi á la 1984.

Vid det här laget ligger panoptikon i öppen dager: vi kan inte ens parkera bilen i städerna utan att det registreras digitalt. Digitaliseringen av valutan gör att vi inte kan köpa något utan att det registreras. Det ger bankerna en enorm makt över oss. Människan håller på att integreras i ett mekaniskt kontrollsystem där det kommer att finnas väldigt lite utrymme att vara just människa.

Jag kommer antagligen ifrågasätta det mesta samtiden står för, därav namnet "konträr".

Tre citat får ange temat i vid mening:

“For its effective salvation mankind will need to undergo something like a spontaneous religious conversion: one that will replace the mechanical world picture with an organic world picture, and give to the human personality, as the highest known manifestation of life, the precedence it now gives to its machines and computers. This order of change is as hard for most people to conceive as was the change from the classic power complex of Imperial Rome to that of Christianity, or, later, from supernatural medieval Christianity to the machine-modeled ideology of the seventeenth century. But such changes have repeatedly occurred all through history; and under catastrophic pressure they may occur again. Of only one thing we may be confident. If mankind is to escape its programmed self-extinction the God who saves us will not descend from the machine: he will rise up again in the human soul.”  

Lewis Mumford, The Pentagon of Power

 

"The real hopeless victims of mental illness are to be found among those who appear to be most normal. Many of them are normal because they are so well adjusted to our mode of existence, because their human voice has been silenced so early in their lives, that they do not even struggle or suffer or develop symptoms as the neurotic does. They are normal not in what may be called the absolute sense of the word; they are normal only in relation to a profoundly abnormal society. Their perfect adjustment to that abnormal society is a measure of their mental sickness. These millions of abnormally normal people, living without fuss in a society to which, if they were fully human beings, they ought not to be adjusted.” 

― Aldous Huxley, Brave New World Revisited

 

In "this age of flourishing futurists when almost the only way to get attention is to claim to be privy to some new discovery, it gives us the most exceptional pleasure, the most piquant delight, to announce what in today´s climate of opinion may be the most novel, original and unexpected prediction imaginable. The wave of the future will be a return to the past."


Huston Smith, Forgotten Truth

 


 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden är ur led: iyah may, Bob Vylan och Kneecap

Den sista veckan har västliga medier varit upprörda över artister i Glastonbury som tydligt gav uttryck för sitt missnöje med Israels folkmord på palestinier. Man kunde se ett stort folkhav med till största delen ljushyade västerlänningar där många besökare bar den palestinska flaggan. Det har funnits många fejkrebeller som har lanserats av musikindustrin som inte alls utgjorde ett problem för den härskande klassen i väst. Men när BBC gjorde misstaget att censurera Kneecap och bytte till en annan kamera, där det visade sig att Bob Vylan var ännu radikalare och ledde deltagarna att skandera: ”Death, death to the IDF” i direktsändning så fick BBC problem. Den härskande klassen har ju jobbat för att manipulera fram ett stöd för folkmordet, och nu livesände BBC en sådan sång. Det är skillnaden mellan en fejkrebell och en riktig rebell: en riktig rebell är en fara för den härskande klassens planer. Jag tror Caitlin Johnstone har rätt i att vi såg födelsen av en autentisk motkultur, det vill...

Hedendomens återkomst II : identitet

Hur förhåller man sig till att vara medborgare i ett andligen utarmat samhälle som befinner sig i förfall? Distansera sig, verkar som en bra idé. Den första grundläggande frågan i livet tror jag är: Vem är jag? Vad har jag för identitet? Det moderna samhället vill göra oss till konsumenter som identifierar sig med olika varumärken. Det har jag alltid värjt mig emot. Det känns mycket andefattigt och jag ogillar starkt att bli manipulerad. Det har alltid stört mig när någon säger ”vi konsumenter måste….”. Det placerar mig i en ordning där det finns aktiva producenter och massorna, som är passiva konsumenter. Så, jag är inte min bil, mobil, mina kläder, min dator, mitt hus eller mitt bankkonto. Det moderna samhället manipulerar oss med falska dikotomier. Om man använder följande ord utan att fördjupa deras innebörd, så hamnar man lätt i såna falska manipulativa dikotomier. Två sidor skapas som bråkar med varandra, enligt mönstret ”söndra och härska”. Några exempel: jag är skeptisk mot de ...

Hedendomens återkomst I

Jag lyssnade på den norska författaren Björn Andreas Bull-Hansen som talade om att hedendomen kommer tillbaks bland unga européer. Det gladde honom och han sa att vi aldrig försvann. Han identifierar alltså sig själv som hedning och påstår att vi alltid har funnits kvar. Jag vill bekräfta att det stämmer, utifrån min personliga erfarenhet. Tradition är ju det som traderas, från generation till generation. Min salig far hade två sidor. En sida försökte anpassa sig till det moderna samhället. Han var ingenjör och drev sin ingenjörsmässighet väldigt långt. Han gjorde klassresan, vilket kanske förstärkte hans försök att passa in. Det var en sida av honom som jag var tvungen att göra upp med. Han förde över en alldeles för smal nyttomoral och rationalitet till mig. Den kändes som en mental tvångströja som inte alls passade mig. När han var ung hade kristendomen fortfarande ett grepp om samhället. I skolan hade de kristendomsundervisning och morgonbön. Han fortsatte följa den kristna läran v...