Den gudomliga komedin

Jag har ett behov av att uttrycka mina tankar. Om någon läser det, så är det bra. Om ingen läser det, så accepterar jag det också. Om en person finner något värdefullt i orden, så är jag nöjd.

I vardagen talar vi nästan aldrig om djupare eller allvarliga saker. Och om något sådant kommer upp så upprepar de flesta bara vad de har hört på teve. Det stör mig, så jag har en blogg som en ventil för att kunna uttrycka mina egentliga tankar, åsikter och frågor.

Namnet på bloggen som jag har haft längst och som har flyttat några gånger, har varit ”Gudomlig komedi”. Tidvis har den haft ganska många läsare, En del saker har ändrats med tiden, eftersom jag har lärt mig nya saker och fått nya insikter. Det är bara pappskallar som aldrig byter åsikter. Sedan finns vindflöjlar som byter åsikter beroende på hur vindarna blåser. Jag vill inte vara som varken den ena eller den andra.

En sak som inte har förändrats med tiden är vad den gudomliga komedin symboliserar. Det är en hänvisning till Dante Alighieris verk från medeltiden. Verket förstår jag som ett symboliskt uttryck för verklighetens vertikala och immateriella dimension, den glömda dimension som samtiden behöver återupptäcka, för att återfå sin balans .

Den gudomliga komedin är ett metafysiskt äventyr där Dante, ledd av Beatrice, vandrar ned genom avgrundens olika nivåer och sedan leds upp i de celesta sfärernas ljus. Dante var kristen, men liknande idéer och berättelser finns även från andra tider, traditioner och religioner.

 Idag lever vi i en miljö som är artificiell och mekanisk, Det sätter sin prägel på vårt tänkande så att vi tror att det är sådan verkligheten är, när det egentligen bara är det moderna samhällets miljö och inflytande som leder oss in i såna föreställningar. Vi är mer än vi tror. Verkligheten är också mer än vi tror. Om jag skulle säga något annat så skulle jag samtidigt göra våld mot mig själv. Eftersom jag vill vara sann mot mig själv, hela mig själv, så är detta min ståndpunkt. Och kanske kan såna ord vara lite till stöd för någon annan som befinner sig i den mörka skog som är den moderna världen.

Nu heter bloggen dock Gjallarhorn, efter Heimdals horn som han blåser i när Ragnarök är här. 

"Till mitten hunnen på vår levnads vandring hade jag i en dunkel skog gått vilse och irrat bort mig från den rätta vägen. Hur svår den skogen tycks mig att beskriva, så vild och full av snår och oframkomlig att blotta tanken på den väcker fruktan! "