Hedendomens återkomst II : identitet

Hur förhåller man sig till att vara medborgare i ett andligen utarmat samhälle som befinner sig i förfall? Distansera sig, verkar som en bra idé.

Den första grundläggande frågan i livet tror jag är: Vem är jag? Vad har jag för identitet? Det moderna samhället vill göra oss till konsumenter som identifierar sig med olika varumärken. Det har jag alltid värjt mig emot. Det känns mycket andefattigt och jag ogillar starkt att bli manipulerad. Det har alltid stört mig när någon säger ”vi konsumenter måste….”. Det placerar mig i en ordning där det finns aktiva producenter och massorna, som är passiva konsumenter. Så, jag är inte min bil, mobil, mina kläder, min dator, mitt hus eller mitt bankkonto.

Det moderna samhället manipulerar oss med falska dikotomier. Om man använder följande ord utan att fördjupa deras innebörd, så hamnar man lätt i såna falska manipulativa dikotomier. Två sidor skapas som bråkar med varandra, enligt mönstret ”söndra och härska”.

Några exempel: jag är skeptisk mot de stora medicinska företagen, men jag är inte antivaxxare, jag är inte neo-darwinist och inte kreationist, jag är skeptisk mot västs stöd till kriget i Ukraina, men jag är inte putinist, jag är inte höger och inte vänster, inte rasist och inte antirasist (icke-rasist, helt enkelt), inte kommunist, inte fascist, inte sionist, inte antisemit etc. Jag identifierar mig inte med någon av de vanliga kategorierna. Jag är heller inte vänsterliberal eller högerliberal. Det gör mig i någon mening till en hedning i samtiden, eftersom jag inte är trogen någon politisk religion.

För länge sedan skrev jag över min begravning till en hednisk organisation. Jag har ingen brådska att dö, men man vet aldrig när det händer. Vi har ingen fullständig obruten tradition tillbaka till forntiden, men vi har heller inte förlorat allt. I en öken får man använda det vatten man finner. 

Urfolk, om det är nordamerikas indianer, gamla tiders samer eller våra fornnordiska förfäder spelar ingen roll, var animister. Animism betyder att naturen är besjälad. Men det är inte en ”världsbild” eftersom det begreppet antyder att man har en bild i sinnet som man projicerar på världen. Det är heller inte ett begrepp som man tror på. Det är snarare den direkta erfarenheten av naturen som det handlar om. Jag har alltid, långt innan jag kunde använda begrepp som ”animism” upplevt naturen som besjälad. I den mån det finns någon tro inblandad så handlar det om att jag tror på min egen erfarenhet. Att se naturen som besjälad gör mig till en hedning. Det gör mig också till en fiende till storföretagens giriga framfart.

I en andligt utarmad tid dominerad av manipulativa lögnare vänder jag mig till mina förfäder. Här är en galdr för beskydd mot illvilliga fiender:

"I wash off the hatred of my enemies and the greed and wrath of powerful people."