Den sista veckan har västliga medier varit upprörda över artister i Glastonbury som tydligt gav uttryck för sitt missnöje med Israels folkmord på palestinier. Man kunde se ett stort folkhav med till största delen ljushyade västerlänningar där många besökare bar den palestinska flaggan.
Det har funnits många fejkrebeller som har lanserats av musikindustrin som inte alls utgjorde ett problem för den härskande klassen i väst. Men när BBC gjorde misstaget att censurera Kneecap och bytte till en annan kamera, där det visade sig att Bob Vylan var ännu radikalare och ledde deltagarna att skandera: ”Death, death to the IDF” i direktsändning så fick BBC problem. Den härskande klassen har ju jobbat för att manipulera fram ett stöd för folkmordet, och nu livesände BBC en sådan sång. Det är skillnaden mellan en fejkrebell och en riktig rebell: en riktig rebell är en fara för den härskande klassens planer. Jag tror Caitlin Johnstone har rätt i att vi såg födelsen av en autentisk motkultur, det vill säga en kultur som inte lydigt håller sig inom den härskande klassens gränser.
Det verkar sannolikt att politiken kommer svänga åt vänster framöver. Min åsikt är att det är helt självförvållat av högern. De säger sig försvara västerlandets traditioner. Då bör de känna till de platonska värdena det sanna, det rätta och det sköna. Men ingen vettig människa kan hävda att det är rätt att massakrera tusentals barn eller begå folkmord. Så de misslyckades med att upprätthålla värdena de påstod sig värna om. Det finns dock en annan höger, som inte har misslyckats med att stå upp för det rätta. Där finns såna som Tucker Carlsson och Candace Owens. Folk som känner sig hemma där gillar nog inte Bob Vylan och antagligen inte Kneecap heller, men de kanske kan uppskatta iyah may.
Är hon själv till vänster eller höger politiskt? Hennes sånger har sociala kommentarer, men i övrigt uppfattar jag henne inte som politisk. Så hon kan nog uppskattas av alla som känner att tiden är ur led, oavsett om de är opolitiska, till vänster eller höger.
Det kan se ut som att iyah may skiljer sig mycket från såna som Kneecap och Bob Vylan. Men de förenas av sin avsky för behandlingen av palestinierna. Bob Vylan känns ganska kaotisk, medan jag skulle säga att Kneecap fortsätter en tradition av rebelliska irländare som är politiskt till vänster.
Iyah may är utbildad läkare från Australien, men har bytt karriär till låtskrivare och sångare. Vid en första anblick ser hon varken ut som, eller låter som, en rebell. Men efter att hennes manager försökte tysta henne står hon på egna ben, fri från musikindustrins inflytande. I mina ögon är hon som en vacker Hollywoodstjärna från 40-talet som har stigit ut ur en film för att sjunga för oss. Jag fångades av hennes sång, Karmageddon. Den satte fingret på många saker som störde mig, men som de flesta inte vågade tala om. Hon hade dock modet att sjunga om tabubelagda teman, vilket gör henne till en rebell. Det känns som att den ena galenskapen har avlöst den andra under de sista 5-6 åren. Hennes sång, Karmageddon, handlar om allt det: från nedlåsningar till folkmord. Det var en lättnad att hon hade modet att sätta ord på galenskaperna så jag har varit hennes lojala supporter därefter.
Nu har en ny sång kommit. Jag är glad över att den fortsätter i samma stil som Karmageddon. Den heter ”Everything is fine”. Det är ett ironiskt val av titel, eftersom allt verkligen inte är ok.
Det verkar sannolikt att politiken kommer svänga åt vänster framöver. Min åsikt är att det är helt självförvållat av högern. De säger sig försvara västerlandets traditioner. Då bör de känna till de platonska värdena det sanna, det rätta och det sköna. Men ingen vettig människa kan hävda att det är rätt att massakrera tusentals barn eller begå folkmord. Så de misslyckades med att upprätthålla värdena de påstod sig värna om. Det finns dock en annan höger, som inte har misslyckats med att stå upp för det rätta. Där finns såna som Tucker Carlsson och Candace Owens. Folk som känner sig hemma där gillar nog inte Bob Vylan och antagligen inte Kneecap heller, men de kanske kan uppskatta iyah may.
Är hon själv till vänster eller höger politiskt? Hennes sånger har sociala kommentarer, men i övrigt uppfattar jag henne inte som politisk. Så hon kan nog uppskattas av alla som känner att tiden är ur led, oavsett om de är opolitiska, till vänster eller höger.
Det kan se ut som att iyah may skiljer sig mycket från såna som Kneecap och Bob Vylan. Men de förenas av sin avsky för behandlingen av palestinierna. Bob Vylan känns ganska kaotisk, medan jag skulle säga att Kneecap fortsätter en tradition av rebelliska irländare som är politiskt till vänster.
Iyah may är utbildad läkare från Australien, men har bytt karriär till låtskrivare och sångare. Vid en första anblick ser hon varken ut som, eller låter som, en rebell. Men efter att hennes manager försökte tysta henne står hon på egna ben, fri från musikindustrins inflytande. I mina ögon är hon som en vacker Hollywoodstjärna från 40-talet som har stigit ut ur en film för att sjunga för oss. Jag fångades av hennes sång, Karmageddon. Den satte fingret på många saker som störde mig, men som de flesta inte vågade tala om. Hon hade dock modet att sjunga om tabubelagda teman, vilket gör henne till en rebell. Det känns som att den ena galenskapen har avlöst den andra under de sista 5-6 åren. Hennes sång, Karmageddon, handlar om allt det: från nedlåsningar till folkmord. Det var en lättnad att hon hade modet att sätta ord på galenskaperna så jag har varit hennes lojala supporter därefter.
Nu har en ny sång kommit. Jag är glad över att den fortsätter i samma stil som Karmageddon. Den heter ”Everything is fine”. Det är ett ironiskt val av titel, eftersom allt verkligen inte är ok.
Här är hennes sida: iyah may
Mer om iyah may: Gjallarhorn: Iyah May: Karmageddon
Kommentarer
Skicka en kommentar