Fortsätt till huvudinnehåll

Uppvaknandets musik: Chris Webby, Ren och iyah may

Under en tid har jag letat efter unga begåvade musiker som har modet att spela vad jag kallar uppvaknandets musik. Att säga vilken musik som är bäst är i hög grad subjektivt, men här ska jag lyfta fram mina tre favoriter. iyah may, Chris Webby och Ren är begåvade både lyriskt och musikaliskt och har modet att ärligt säga vad de ser och tänker utan att censurera sig själva. Ingen av dem är underordnad något av epsteinklassens företag.

Uppvaknandet handlar i det här sammanhanget om insikten att världen som vi lever i inte är som vi trodde och lärde oss att den var. Det senaste stora beviset för det påståendet är att USA:s myndigheter tvingades släppa delar av epsteinfilerna vilket var chockerande läsning för många. Vad är det för människor som leder oss egentligen? Psykopater? Satanister? Är de ens människor? Varför arresteras ingen?

Folk samlas kring musiker och runt de här tre finns redan en hel rörelse av människor som är vakna och ser igenom många lögner och mycket propaganda. Här är tre sånger för uppvaknandet från tre begåvade musiker:

1) Chris Webbys ”Raw thoughts 7” (2026) skulle passa bra här. Det är en satirisk sång om epsteinfilerna som inte sparar på krutet. Jag väljer dock en annan sång som intro. Rap har aldrig tidigare varit min musikstil, men jag gillar verkligen Chris Webby. Han får mig att inse musikstilens subversiva potential. I ”Sandbox” (2025) sjunger han om sig själv som en ensam krigare som strider mot mainstreamrapparna som har sålt sina själar och flyger till öar för att ha sex med minderåriga. Låten avslutas med ett schysst gitarrsolo av hans far.


 

2) Rens ”Vincents Tale: Starry night” utspelar sig i ett fängelse. Sången är en del av en längre berättelse om olika personer: Jenny, Violet och Screech. Det är en mycket rik sång som är värd att lyssna på noggrant. Jag uppfattar fängelset som en metafor för det moderna samhället. Vi är alla fångar där.




3) iyah may jobbade som läkare i Australien under pandemin. Hon var också sångare och hade släppt några singlar. Pandemin gjorde dock att hon förlorade sitt jobb eftersom hon inte ville ta vaccinet. Hon var inte emot vacciner, men tyckte inte det var rimligt att friska unga människor skulle pressas att ta dem på det sättet. Det stämde inte med vad hon hade lärt sig tidigare. Det här ledde till att hon gav ut den frispråkiga Karmageddon som också blev hennes genombrott hos en mycket större publik. Den senaste sången heter Good Citizen och skulle passa här. Men istället lyfter jag fram "Everything is fine", för den är desillusionerad, men samtidigt glad och positiv och hon är bedårande.




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden är ur led: iyah may, Bob Vylan och Kneecap

Den sista veckan har västliga medier varit upprörda över artister i Glastonbury som tydligt gav uttryck för sitt missnöje med Israels folkmord på palestinier. Man kunde se ett stort folkhav med till största delen ljushyade västerlänningar där många besökare bar den palestinska flaggan. Det har funnits många fejkrebeller som har lanserats av musikindustrin som inte alls utgjorde ett problem för den härskande klassen i väst. Men när BBC gjorde misstaget att censurera Kneecap och bytte till en annan kamera, där det visade sig att Bob Vylan var ännu radikalare och ledde deltagarna att skandera: ”Death, death to the IDF” i direktsändning så fick BBC problem. Den härskande klassen har ju jobbat för att manipulera fram ett stöd för folkmordet, och nu livesände BBC en sådan sång. Det är skillnaden mellan en fejkrebell och en riktig rebell: en riktig rebell är en fara för den härskande klassens planer. Jag tror Caitlin Johnstone har rätt i att vi såg födelsen av en autentisk motkultur, det vill...
Skicka en kommentar
Läs mer

Hedendomens återkomst II : identitet

Hur förhåller man sig till att vara medborgare i ett andligen utarmat samhälle som befinner sig i förfall? Distansera sig, verkar som en bra idé. Den första grundläggande frågan i livet tror jag är: Vem är jag? Vad har jag för identitet? Det moderna samhället vill göra oss till konsumenter som identifierar sig med olika varumärken. Det har jag alltid värjt mig emot. Det känns mycket andefattigt och jag ogillar starkt att bli manipulerad. Det har alltid stört mig när någon säger ”vi konsumenter måste….”. Det placerar mig i en ordning där det finns aktiva producenter och massorna, som är passiva konsumenter. Så, jag är inte min bil, mobil, mina kläder, min dator, mitt hus eller mitt bankkonto. Det moderna samhället manipulerar oss med falska dikotomier. Om man använder följande ord utan att fördjupa deras innebörd, så hamnar man lätt i såna falska manipulativa dikotomier. Två sidor skapas som bråkar med varandra, enligt mönstret ”söndra och härska”. Några exempel: jag är skeptisk mot de ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Hedendomens återkomst I

Jag lyssnade på den norska författaren Björn Andreas Bull-Hansen som talade om att hedendomen kommer tillbaks bland unga européer. Det gladde honom och han sa att vi aldrig försvann. Han identifierar alltså sig själv som hedning och påstår att vi alltid har funnits kvar. Jag vill bekräfta att det stämmer, utifrån min personliga erfarenhet. Tradition är ju det som traderas, från generation till generation. Min salig far hade två sidor. En sida försökte anpassa sig till det moderna samhället. Han var ingenjör och drev sin ingenjörsmässighet väldigt långt. Han gjorde klassresan, vilket kanske förstärkte hans försök att passa in. Det var en sida av honom som jag var tvungen att göra upp med. Han förde över en alldeles för smal nyttomoral och rationalitet till mig. Den kändes som en mental tvångströja som inte alls passade mig. När han var ung hade kristendomen fortfarande ett grepp om samhället. I skolan hade de kristendomsundervisning och morgonbön. Han fortsatte följa den kristna läran v...
Skicka en kommentar
Läs mer