Samtiden har inspirerat mig att gå tillbaka till 900-talet och läsa orden som nedtecknades i "Völvans spådom" eller Vǫluspá.
Häromdagen tittade jag på en video där missiler föll som glödande klot från himlen över Israel och rök steg upp mot skyn från träffarna. Det skedde i respons till Israels angrepp mot Iran. I Völvans spådom läste jag följande ord: ”Från himlen störtar strålande stjärnor, röken bolmar från väldiga bål…”
Häromdagen tittade jag på en video där missiler föll som glödande klot från himlen över Israel och rök steg upp mot skyn från träffarna. Det skedde i respons till Israels angrepp mot Iran. I Völvans spådom läste jag följande ord: ”Från himlen störtar strålande stjärnor, röken bolmar från väldiga bål…”
-"Är detta ragnarök?", tänkte jag. Jag vet inte. Men här ska jag skriva lite om vad ragnarök är, enligt Völvans spådom.
Völvans spådom berättar om när världen var ung, men jag ska fokusera på Ragnarök här, det vill säga slutet. Ragnarök är en tid av stor förändring där till och med gudar dör. Fast det är inte bara en undergång för det gamla, det är också en stor pånyttfödelse som beskrivs.
Völvans spådom nedtecknades i en annan tid, i en annan typ av samhälle med en annan mentalitet. Det moderna samhället domineras av ett projekt att bygga ett alltmer komplicerat tekniskt system. Det sker i namn av framsteget. Framstegstanken är grundad på en idé om tiden som linjär. Det betyder att den kan visualiseras som en linje som är riktad snett uppåt, där saker blir bättre och bättre med tiden.
I Völvans Spådom är tiden istället cyklisk, på samma sätt som årstiderna är cykliska, eftersom årstiderna ständigt växlar, men också återkommer varje år. Livet följer också en cykel av födelse, liv och död som ständigt upprepas med nya generationer. I Völvans spådom kan vi läsa om hur en stor cykel kommer till sitt slut, och hur de kosmiska födslosmärtorna leder till att en ny cykel föds.
Idén om tiden som linjär kan spåras till kristendomens lära, där världen skapas, finns en tid och sedan går under. Där finns en början och ett slut. I Völvans spådom tar världen inte slut, den pånyttföds, fast under stora smärtor. Både Tor och Oden faller i striderna mot de mörka krafterna, där Fenrisulven spelar en viktig roll. Men de kämpar tappert in i det sista.
Völvans spådom berättar om när världen var ung, men jag ska fokusera på Ragnarök här, det vill säga slutet. Ragnarök är en tid av stor förändring där till och med gudar dör. Fast det är inte bara en undergång för det gamla, det är också en stor pånyttfödelse som beskrivs.
Völvans spådom nedtecknades i en annan tid, i en annan typ av samhälle med en annan mentalitet. Det moderna samhället domineras av ett projekt att bygga ett alltmer komplicerat tekniskt system. Det sker i namn av framsteget. Framstegstanken är grundad på en idé om tiden som linjär. Det betyder att den kan visualiseras som en linje som är riktad snett uppåt, där saker blir bättre och bättre med tiden.
I Völvans Spådom är tiden istället cyklisk, på samma sätt som årstiderna är cykliska, eftersom årstiderna ständigt växlar, men också återkommer varje år. Livet följer också en cykel av födelse, liv och död som ständigt upprepas med nya generationer. I Völvans spådom kan vi läsa om hur en stor cykel kommer till sitt slut, och hur de kosmiska födslosmärtorna leder till att en ny cykel föds.
Idén om tiden som linjär kan spåras till kristendomens lära, där världen skapas, finns en tid och sedan går under. Där finns en början och ett slut. I Völvans spådom tar världen inte slut, den pånyttföds, fast under stora smärtor. Både Tor och Oden faller i striderna mot de mörka krafterna, där Fenrisulven spelar en viktig roll. Men de kämpar tappert in i det sista.
En av Fenrisulvens ungar slukar solen. Solen svartnar och vädret blir vanställt. Balder blåser i Gjallarhornet och ljudet hörs i alla nio världarna. Så här talar völvan:
”Solen blir svart
jorden sjunker i sjö
från himlen störtar
strålande stjärnor,
röken bolmar från väldiga bål,
högt stiger elden mot himlavalvet.”
”Broder blir nu sin broders bane,
systrars barn i blodskam avlar;
hårt är i världen, mycket hordom,
yxtid, knivtid, sköldar som klyvs,
vindtid, vargtid, förr´n världen stupar,
ingen skonar den andres liv.”
Men efter att himlen har rämnat, människor fallit och flera gudar har stupat pånyttföds världen i en ny guldålder.
Heilung har gjort en sång om ragnarök, fast det är inte en sång i vanlig mening. De försöker snarare ge en musikalisk upplevelse av ragnarök än att sjunga en sång om det. Ragnarök enligt Heilung:
Heilung har gjort en sång om ragnarök, fast det är inte en sång i vanlig mening. De försöker snarare ge en musikalisk upplevelse av ragnarök än att sjunga en sång om det. Ragnarök enligt Heilung:
Kommentarer
Skicka en kommentar