Fortsätt till huvudinnehåll

Ragnarök

Samtiden har inspirerat mig att gå tillbaka till 900-talet och läsa orden som nedtecknades i "Völvans spådom" eller Vǫluspá.

Häromdagen tittade jag på en video där missiler föll som glödande klot från himlen över Israel och rök steg upp mot skyn från träffarna. Det skedde i respons till Israels angrepp mot Iran. I Völvans spådom läste jag följande ord: ”Från himlen störtar strålande stjärnor, röken bolmar från väldiga bål…” 
-"Är detta ragnarök?", tänkte jag. Jag vet inte. Men här ska jag skriva lite om vad ragnarök är, enligt Völvans spådom.

Völvans spådom berättar om när världen var ung, men jag ska fokusera på Ragnarök här, det vill säga slutet. Ragnarök är en tid av stor förändring där till och med gudar dör. Fast det är inte bara en undergång för det gamla, det är också en stor pånyttfödelse som beskrivs.

Völvans spådom nedtecknades i en annan tid, i en annan typ av samhälle med en annan mentalitet. Det moderna samhället domineras av ett projekt att bygga ett alltmer komplicerat tekniskt system. Det sker i namn av framsteget. Framstegstanken är grundad på en idé om tiden som linjär. Det betyder att den kan visualiseras som en linje som är riktad snett uppåt, där saker blir bättre och bättre med tiden.

I Völvans Spådom är tiden istället cyklisk, på samma sätt som årstiderna är cykliska, eftersom årstiderna ständigt växlar, men också återkommer varje år. Livet följer också en cykel av födelse, liv och död som ständigt upprepas med nya generationer. I Völvans spådom kan vi läsa om hur en stor cykel kommer till sitt slut, och hur de kosmiska födslosmärtorna leder till att en ny cykel föds.

Idén om tiden som linjär kan spåras till kristendomens lära, där världen skapas, finns en tid och sedan går under. Där finns en början och ett slut. I Völvans spådom tar världen inte slut, den pånyttföds, fast under stora smärtor. Både Tor och Oden faller i striderna mot de mörka krafterna, där Fenrisulven spelar en viktig roll. Men de kämpar tappert in i det sista.




 En av Fenrisulvens ungar slukar solen. Solen svartnar och vädret blir vanställt. Balder blåser i Gjallarhornet och ljudet hörs i alla nio världarna. Så här talar völvan:

”Solen blir svart
jorden sjunker i sjö
från himlen störtar
strålande stjärnor,
röken bolmar från väldiga bål,
högt stiger elden mot himlavalvet.”


”Broder blir nu sin broders bane,
systrars barn i blodskam avlar;
hårt är i världen, mycket hordom,
yxtid, knivtid, sköldar som klyvs,
vindtid, vargtid, förr´n världen stupar,
ingen skonar den andres liv.”

Men efter att himlen har rämnat, människor fallit och flera gudar har stupat pånyttföds världen i en ny guldålder.

Heilung har gjort en sång om ragnarök, fast det är inte en sång i vanlig mening. De försöker snarare ge en musikalisk upplevelse av ragnarök än att sjunga en sång om det. Ragnarök enligt Heilung:





Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

iyah may: Good Citizen

När jag hörde iyah mays sång "Karmageddon" för första gången för ca 1 år sedan blev jag både förvånad och glad. En vacker ung kvinna med vacker röst gav uttryck för sin syn på världen vi lever i, och hon såg den med samma blick som mig. Det förväntade jag mig inte. Sedan såg jag hur hundratusentals människor samlades kring henne och jag insåg att jag inte alls är så isolerad i min syn på saker och ting som det kan kännas som i vardagens lunk. Det är inte jag ensam mot hela världens mörker. Hon gjorde mig på bra humör och sedan dess har jag följt hennes utveckling. Hon har kommit med flera sånger som är värda att lyssna på, men den senaste är nog den starkaste hittills. Den heter "Good Citizen". På sociala medier berättade hon att veckorna innan sången släpptes var intressanta. Hon fick ett meddelande: ”Something landed in my inbox that made me pause, rage and start writing ‘Good Citizen’. It was clinical, cold, and extremely revealing about how fragile “freedom” is ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Uppvaknandets musik: Chris Webby, Ren och iyah may

Under en tid har jag letat efter unga begåvade musiker som har modet att spela vad jag kallar uppvaknandets musik. Att säga vilken musik som är bäst är i hög grad subjektivt, men här ska jag lyfta fram mina tre favoriter. iyah may, Chris Webby och Ren är begåvade både lyriskt och musikaliskt och har modet att ärligt säga vad de ser och tänker utan att censurera sig själva. Ingen av dem är underordnad något av epsteinklassens företag. Uppvaknandet handlar i det här sammanhanget om insikten att världen som vi lever i inte är som vi trodde och lärde oss att den var. Det senaste stora beviset för det påståendet är att USA:s myndigheter tvingades släppa delar av epsteinfilerna vilket var chockerande läsning för många. Vad är det för människor som leder oss egentligen? Psykopater? Satanister? Är de ens människor? Varför arresteras ingen? Folk samlas kring musiker och runt de här tre finns redan en hel rörelse av människor som är vakna och ser igenom många lögner och mycket propaganda. Här är...
Skicka en kommentar
Läs mer

Den gudomliga komedin

Jag har ett behov av att uttrycka mina tankar. Om någon läser det, så är det bra. Om ingen läser det, så accepterar jag det också. Om en person finner något värdefullt i orden, så är jag nöjd. I vardagen talar vi nästan aldrig om djupare eller allvarliga saker. Och om något sådant kommer upp så upprepar de flesta bara vad de har hört på teve. Det stör mig, så jag har en blogg som en ventil för att kunna uttrycka mina egentliga tankar, åsikter och frågor. Namnet på bloggen som jag har haft längst och som har flyttat några gånger, har varit ”Gudomlig komedi”. Tidvis har den haft ganska många läsare, En del saker har ändrats med tiden, eftersom jag har lärt mig nya saker och fått nya insikter. Det är bara pappskallar som aldrig byter åsikter. Sedan finns vindflöjlar som byter åsikter beroende på hur vindarna blåser. Jag vill inte vara som varken den ena eller den andra. En sak som inte har förändrats med tiden är vad den gudomliga komedin symboliserar. Det är en hänvisning till Dante ...
Skicka en kommentar
Läs mer