Fortsätt till huvudinnehåll

Ragnarök

Samtiden har inspirerat mig att gå tillbaka till 900-talet och läsa orden som nedtecknades i "Völvans spådom" eller Vǫluspá.

Häromdagen tittade jag på en video där missiler föll som glödande klot från himlen över Israel och rök steg upp mot skyn från träffarna. Det skedde i respons till Israels angrepp mot Iran. I Völvans spådom läste jag följande ord: ”Från himlen störtar strålande stjärnor, röken bolmar från väldiga bål…” 
-"Är detta ragnarök?", tänkte jag. Jag vet inte. Men här ska jag skriva lite om vad ragnarök är, enligt Völvans spådom.

Völvans spådom berättar om när världen var ung, men jag ska fokusera på Ragnarök här, det vill säga slutet. Ragnarök är en tid av stor förändring där till och med gudar dör. Fast det är inte bara en undergång för det gamla, det är också en stor pånyttfödelse som beskrivs.

Völvans spådom nedtecknades i en annan tid, i en annan typ av samhälle med en annan mentalitet. Det moderna samhället domineras av ett projekt att bygga ett alltmer komplicerat tekniskt system. Det sker i namn av framsteget. Framstegstanken är grundad på en idé om tiden som linjär. Det betyder att den kan visualiseras som en linje som är riktad snett uppåt, där saker blir bättre och bättre med tiden.

I Völvans Spådom är tiden istället cyklisk, på samma sätt som årstiderna är cykliska, eftersom årstiderna ständigt växlar, men också återkommer varje år. Livet följer också en cykel av födelse, liv och död som ständigt upprepas med nya generationer. I Völvans spådom kan vi läsa om hur en stor cykel kommer till sitt slut, och hur de kosmiska födslosmärtorna leder till att en ny cykel föds.

Idén om tiden som linjär kan spåras till kristendomens lära, där världen skapas, finns en tid och sedan går under. Där finns en början och ett slut. I Völvans spådom tar världen inte slut, den pånyttföds, fast under stora smärtor. Både Tor och Oden faller i striderna mot de mörka krafterna, där Fenrisulven spelar en viktig roll. Men de kämpar tappert in i det sista.




 En av Fenrisulvens ungar slukar solen. Solen svartnar och vädret blir vanställt. Balder blåser i Gjallarhornet och ljudet hörs i alla nio världarna. Så här talar völvan:

”Solen blir svart
jorden sjunker i sjö
från himlen störtar
strålande stjärnor,
röken bolmar från väldiga bål,
högt stiger elden mot himlavalvet.”


”Broder blir nu sin broders bane,
systrars barn i blodskam avlar;
hårt är i världen, mycket hordom,
yxtid, knivtid, sköldar som klyvs,
vindtid, vargtid, förr´n världen stupar,
ingen skonar den andres liv.”

Men efter att himlen har rämnat, människor fallit och flera gudar har stupat pånyttföds världen i en ny guldålder.

Heilung har gjort en sång om ragnarök, fast det är inte en sång i vanlig mening. De försöker snarare ge en musikalisk upplevelse av ragnarök än att sjunga en sång om det. Ragnarök enligt Heilung:





Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

iyah may: Karmageddon II

Vi är på väg in i nya tider, och jag känner inte till någon annan som har fångat det i ord på ett mer rörande och samtidigt kraftfullt sätt än iyah may. Hennes pop-version av Karmageddon gjorde ett starkt intryck på mig, men nu har hon kommit med en ackustisk version som, åtminstone för mig, är ännu starkare. En fördel med pop-versionen var att den hade en intressant kontrast mellan musiken och orden, där musiken fick mig att tro att hon skulle börja sjunga om sina känslor och med den förväntan blev orden nästan en chock. Den ackustiska versionen har fördelen att hennes vackra röst kommer mer till sin rätt och det känns som att budskapet går fram tydligare. Jag skulle inte bli förvånad om den ackustiska versionen kommer nå ännu fler människor än pop-versionen (som ligger på 3,2 miljoner visningar på youtube efter 2 månader). Jag tänker på ”Rich men north of Richmond” av Oliver Anthony som efter 2 år ligger på nära 200 miljoner visningar på youtube. Den var också fri från musikindustrin...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tiden är ur led: iyah may, Bob Vylan och Kneecap

Den sista veckan har västliga medier varit upprörda över artister i Glastonbury som tydligt gav uttryck för sitt missnöje med Israels folkmord på palestinier. Man kunde se ett stort folkhav med till största delen ljushyade västerlänningar där många besökare bar den palestinska flaggan. Det har funnits många fejkrebeller som har lanserats av musikindustrin som inte alls utgjorde ett problem för den härskande klassen i väst. Men när BBC gjorde misstaget att censurera Kneecap och bytte till en annan kamera, där det visade sig att Bob Vylan var ännu radikalare och ledde deltagarna att skandera: ”Death, death to the IDF” i direktsändning så fick BBC problem. Den härskande klassen har ju jobbat för att manipulera fram ett stöd för folkmordet, och nu livesände BBC en sådan sång. Det är skillnaden mellan en fejkrebell och en riktig rebell: en riktig rebell är en fara för den härskande klassens planer. Jag tror Caitlin Johnstone har rätt i att vi såg födelsen av en autentisk motkultur, det vill...
Skicka en kommentar
Läs mer

Cyberpunkbarden Ren

Nya artister, som har något att säga, är något jag gillar att gräva i. För ett tag sedan hörde jag talas om Ren. Men han kallades för en rappare. Jag har inget emot rap, men det brukar inte vara min stil så jag sorterade först bort honom. Men han dök upp i mitt flöde fler gånger och jag leddes så småningom till en sång som heter ”Hi Ren”. Sången gjorde mig djupt imponerad och jag insåg att det kan vara ett stort misstag att låta sig styras för mycket av stilkategorier.  Det är för övrigt en sak som är utmärkande för Ren. Det är väldigt svårt att placera honom i en genre, för han rör sig själv ledigt mellan olika stilar. Folk-rap kanske kan fungera, men jag föredrar att kalla honom en cyberpunkbard. ”Bard” står för inslaget av folk och berättande, och det känns rätt att använda ordet på en walesare. Cyberpunkdelen återkommer jag till. ”Hi Ren” var sången som fångade mig först. Ren har själv lidit av autoimmunitet. psykos och boreliainfektion (lyme disease). Den erfarenheten är bak...
Skicka en kommentar
Läs mer