Fortsätt till huvudinnehåll

Ragnarök

Samtiden har inspirerat mig att gå tillbaka till 900-talet och läsa orden som nedtecknades i "Völvans spådom" eller Vǫluspá.

Häromdagen tittade jag på en video där missiler föll som glödande klot från himlen över Israel och rök steg upp mot skyn från träffarna. Det skedde i respons till Israels angrepp mot Iran. I Völvans spådom läste jag följande ord: ”Från himlen störtar strålande stjärnor, röken bolmar från väldiga bål…” 
-"Är detta ragnarök?", tänkte jag. Jag vet inte. Men här ska jag skriva lite om vad ragnarök är, enligt Völvans spådom.

Völvans spådom berättar om när världen var ung, men jag ska fokusera på Ragnarök här, det vill säga slutet. Ragnarök är en tid av stor förändring där till och med gudar dör. Fast det är inte bara en undergång för det gamla, det är också en stor pånyttfödelse som beskrivs.

Völvans spådom nedtecknades i en annan tid, i en annan typ av samhälle med en annan mentalitet. Det moderna samhället domineras av ett projekt att bygga ett alltmer komplicerat tekniskt system. Det sker i namn av framsteget. Framstegstanken är grundad på en idé om tiden som linjär. Det betyder att den kan visualiseras som en linje som är riktad snett uppåt, där saker blir bättre och bättre med tiden.

I Völvans Spådom är tiden istället cyklisk, på samma sätt som årstiderna är cykliska, eftersom årstiderna ständigt växlar, men också återkommer varje år. Livet följer också en cykel av födelse, liv och död som ständigt upprepas med nya generationer. I Völvans spådom kan vi läsa om hur en stor cykel kommer till sitt slut, och hur de kosmiska födslosmärtorna leder till att en ny cykel föds.

Idén om tiden som linjär kan spåras till kristendomens lära, där världen skapas, finns en tid och sedan går under. Där finns en början och ett slut. I Völvans spådom tar världen inte slut, den pånyttföds, fast under stora smärtor. Både Tor och Oden faller i striderna mot de mörka krafterna, där Fenrisulven spelar en viktig roll. Men de kämpar tappert in i det sista.




 En av Fenrisulvens ungar slukar solen. Solen svartnar och vädret blir vanställt. Balder blåser i Gjallarhornet och ljudet hörs i alla nio världarna. Så här talar völvan:

”Solen blir svart
jorden sjunker i sjö
från himlen störtar
strålande stjärnor,
röken bolmar från väldiga bål,
högt stiger elden mot himlavalvet.”


”Broder blir nu sin broders bane,
systrars barn i blodskam avlar;
hårt är i världen, mycket hordom,
yxtid, knivtid, sköldar som klyvs,
vindtid, vargtid, förr´n världen stupar,
ingen skonar den andres liv.”

Men efter att himlen har rämnat, människor fallit och flera gudar har stupat pånyttföds världen i en ny guldålder.

Heilung har gjort en sång om ragnarök, fast det är inte en sång i vanlig mening. De försöker snarare ge en musikalisk upplevelse av ragnarök än att sjunga en sång om det. Ragnarök enligt Heilung:





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden är ur led: iyah may, Bob Vylan och Kneecap

Den sista veckan har västliga medier varit upprörda över artister i Glastonbury som tydligt gav uttryck för sitt missnöje med Israels folkmord på palestinier. Man kunde se ett stort folkhav med till största delen ljushyade västerlänningar där många besökare bar den palestinska flaggan. Det har funnits många fejkrebeller som har lanserats av musikindustrin som inte alls utgjorde ett problem för den härskande klassen i väst. Men när BBC gjorde misstaget att censurera Kneecap och bytte till en annan kamera, där det visade sig att Bob Vylan var ännu radikalare och ledde deltagarna att skandera: ”Death, death to the IDF” i direktsändning så fick BBC problem. Den härskande klassen har ju jobbat för att manipulera fram ett stöd för folkmordet, och nu livesände BBC en sådan sång. Det är skillnaden mellan en fejkrebell och en riktig rebell: en riktig rebell är en fara för den härskande klassens planer. Jag tror Caitlin Johnstone har rätt i att vi såg födelsen av en autentisk motkultur, det vill...

Hedendomens återkomst II : identitet

Hur förhåller man sig till att vara medborgare i ett andligen utarmat samhälle som befinner sig i förfall? Distansera sig, verkar som en bra idé. Den första grundläggande frågan i livet tror jag är: Vem är jag? Vad har jag för identitet? Det moderna samhället vill göra oss till konsumenter som identifierar sig med olika varumärken. Det har jag alltid värjt mig emot. Det känns mycket andefattigt och jag ogillar starkt att bli manipulerad. Det har alltid stört mig när någon säger ”vi konsumenter måste….”. Det placerar mig i en ordning där det finns aktiva producenter och massorna, som är passiva konsumenter. Så, jag är inte min bil, mobil, mina kläder, min dator, mitt hus eller mitt bankkonto. Det moderna samhället manipulerar oss med falska dikotomier. Om man använder följande ord utan att fördjupa deras innebörd, så hamnar man lätt i såna falska manipulativa dikotomier. Två sidor skapas som bråkar med varandra, enligt mönstret ”söndra och härska”. Några exempel: jag är skeptisk mot de ...

Hedendomens återkomst I

Jag lyssnade på den norska författaren Björn Andreas Bull-Hansen som talade om att hedendomen kommer tillbaks bland unga européer. Det gladde honom och han sa att vi aldrig försvann. Han identifierar alltså sig själv som hedning och påstår att vi alltid har funnits kvar. Jag vill bekräfta att det stämmer, utifrån min personliga erfarenhet. Tradition är ju det som traderas, från generation till generation. Min salig far hade två sidor. En sida försökte anpassa sig till det moderna samhället. Han var ingenjör och drev sin ingenjörsmässighet väldigt långt. Han gjorde klassresan, vilket kanske förstärkte hans försök att passa in. Det var en sida av honom som jag var tvungen att göra upp med. Han förde över en alldeles för smal nyttomoral och rationalitet till mig. Den kändes som en mental tvångströja som inte alls passade mig. När han var ung hade kristendomen fortfarande ett grepp om samhället. I skolan hade de kristendomsundervisning och morgonbön. Han fortsatte följa den kristna läran v...