Fortsätt till huvudinnehåll

Är Gud ond?

Det finns en bok som heter ”Att vara jude efter Gazas förstörelse”. Det är nog bara den första boken i en lång process. Många böcker kommer skrivas i den genren, tror jag.

Jag är inte judisk, men det är inte bara judar med heder och samvete som får problem med sin identitet genom illdådet. Hela västvärlden har i praktiken stött det. Man har talat om "den judisk-kristna civilisationen". Så vad innebär det att vara västerlänning efter Gazas förstörelse? En effekt är att de som har stött det naturligtvis har förlorat sin moraliska trovärdighet helt och hållet.

För mig innebär det början av en andlig distansering och radikalisering. Jag vill inte vara en av dem.  Under 20 månader har vi kunnat följa det första livestreamade folkmordet i historien.  När jag har lyssnat på förövarna har de talat om amalek. Amalek var en stam som omnämns i bibeln och där finner man även ett påbud att utrota dem. Folkmordet hade alltså biblisk grund. Det för mina tankar till gnostikerna som hävdade att gamla testamentets Gud var en ond bedragare. Därav frågan: är Gud ond?

När jag var en ung kille läste jag allt jag kom över om nordamerikas indianer. Jag identifierade mig med dem och drömde om att vara en fri indiankrigare som red på prärien. Men indianfolkens möte med den kristna civilisationen var en katastrof för dem. Många stammar blev utplånade och de som överlevde trängdes ihop i reservat.






Jag har alltid haft en hednisk ådra. Det tänker jag bejaka helt och hållet nu. Han som av de kristna kallas ”Karl den Store” angrep saxarna och brände Irminsul år 772. Kristnandet av norra Europa var en våldsam affär. Händelserna på sista tiden har fått mig att med kritisk blick vilja undersöka hur det egentligen gick till.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

iyah may: Karmageddon II

Vi är på väg in i nya tider, och jag känner inte till någon annan som har fångat det i ord på ett mer rörande och samtidigt kraftfullt sätt än iyah may. Hennes pop-version av Karmageddon gjorde ett starkt intryck på mig, men nu har hon kommit med en ackustisk version som, åtminstone för mig, är ännu starkare. En fördel med pop-versionen var att den hade en intressant kontrast mellan musiken och orden, där musiken fick mig att tro att hon skulle börja sjunga om sina känslor och med den förväntan blev orden nästan en chock. Den ackustiska versionen har fördelen att hennes vackra röst kommer mer till sin rätt och det känns som att budskapet går fram tydligare. Jag skulle inte bli förvånad om den ackustiska versionen kommer nå ännu fler människor än pop-versionen (som ligger på 3,2 miljoner visningar på youtube efter 2 månader). Jag tänker på ”Rich men north of Richmond” av Oliver Anthony som efter 2 år ligger på nära 200 miljoner visningar på youtube. Den var också fri från musikindustrin...

Tiden är ur led: iyah may, Bob Vylan och Kneecap

Den sista veckan har västliga medier varit upprörda över artister i Glastonbury som tydligt gav uttryck för sitt missnöje med Israels folkmord på palestinier. Man kunde se ett stort folkhav med till största delen ljushyade västerlänningar där många besökare bar den palestinska flaggan. Det har funnits många fejkrebeller som har lanserats av musikindustrin som inte alls utgjorde ett problem för den härskande klassen i väst. Men när BBC gjorde misstaget att censurera Kneecap och bytte till en annan kamera, där det visade sig att Bob Vylan var ännu radikalare och ledde deltagarna att skandera: ”Death, death to the IDF” i direktsändning så fick BBC problem. Den härskande klassen har ju jobbat för att manipulera fram ett stöd för folkmordet, och nu livesände BBC en sådan sång. Det är skillnaden mellan en fejkrebell och en riktig rebell: en riktig rebell är en fara för den härskande klassens planer. Jag tror Caitlin Johnstone har rätt i att vi såg födelsen av en autentisk motkultur, det vill...

Cyberpunkbarden Ren

Nya artister, som har något att säga, är något jag gillar att gräva i. För ett tag sedan hörde jag talas om Ren. Men han kallades för en rappare. Jag har inget emot rap, men det brukar inte vara min stil så jag sorterade först bort honom. Men han dök upp i mitt flöde fler gånger och jag leddes så småningom till en sång som heter ”Hi Ren”. Sången gjorde mig djupt imponerad och jag insåg att det kan vara ett stort misstag att låta sig styras för mycket av stilkategorier.  Det är för övrigt en sak som är utmärkande för Ren. Det är väldigt svårt att placera honom i en genre, för han rör sig själv ledigt mellan olika stilar. Folk-rap kanske kan fungera, men jag föredrar att kalla honom en cyberpunkbard. ”Bard” står för inslaget av folk och berättande, och det känns rätt att använda ordet på en walesare. Cyberpunkdelen återkommer jag till. ”Hi Ren” var sången som fångade mig först. Ren har själv lidit av autoimmunitet. psykos och boreliainfektion (lyme disease). Den erfarenheten är bak...