Fortsätt till huvudinnehåll

Är Gud ond?

Det finns en bok som heter ”Att vara jude efter Gazas förstörelse”. Det är nog bara den första boken i en lång process. Många böcker kommer skrivas i den genren, tror jag.

Jag är inte judisk, men det är inte bara judar med heder och samvete som får problem med sin identitet genom illdådet. Hela västvärlden har i praktiken stött det. Man har talat om "den judisk-kristna civilisationen". Så vad innebär det att vara västerlänning efter Gazas förstörelse? En effekt är att de som har stött det naturligtvis har förlorat sin moraliska trovärdighet helt och hållet.

För mig innebär det början av en andlig distansering och radikalisering. Jag vill inte vara en av dem.  Under 20 månader har vi kunnat följa det första livestreamade folkmordet i historien.  När jag har lyssnat på förövarna har de talat om amalek. Amalek var en stam som omnämns i bibeln och där finner man även ett påbud att utrota dem. Folkmordet hade alltså biblisk grund. Det för mina tankar till gnostikerna som hävdade att gamla testamentets Gud var en ond bedragare. Därav frågan: är Gud ond?

När jag var en ung kille läste jag allt jag kom över om nordamerikas indianer. Jag identifierade mig med dem och drömde om att vara en fri indiankrigare som red på prärien. Men indianfolkens möte med den kristna civilisationen var en katastrof för dem. Många stammar blev utplånade och de som överlevde trängdes ihop i reservat.






Jag har alltid haft en hednisk ådra. Det tänker jag bejaka helt och hållet nu. Han som av de kristna kallas ”Karl den Store” angrep saxarna och brände Irminsul år 772. Kristnandet av norra Europa var en våldsam affär. Händelserna på sista tiden har fått mig att med kritisk blick vilja undersöka hur det egentligen gick till.




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden är ur led: iyah may, Bob Vylan och Kneecap

Den sista veckan har västliga medier varit upprörda över artister i Glastonbury som tydligt gav uttryck för sitt missnöje med Israels folkmord på palestinier. Man kunde se ett stort folkhav med till största delen ljushyade västerlänningar där många besökare bar den palestinska flaggan. Det har funnits många fejkrebeller som har lanserats av musikindustrin som inte alls utgjorde ett problem för den härskande klassen i väst. Men när BBC gjorde misstaget att censurera Kneecap och bytte till en annan kamera, där det visade sig att Bob Vylan var ännu radikalare och ledde deltagarna att skandera: ”Death, death to the IDF” i direktsändning så fick BBC problem. Den härskande klassen har ju jobbat för att manipulera fram ett stöd för folkmordet, och nu livesände BBC en sådan sång. Det är skillnaden mellan en fejkrebell och en riktig rebell: en riktig rebell är en fara för den härskande klassens planer. Jag tror Caitlin Johnstone har rätt i att vi såg födelsen av en autentisk motkultur, det vill...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mörka själar - om hemligheten med vuxna som spelar dataspel

Dataspel, datorspel, tevespel, eller videospel? Jag kallar dem dataspel, därför att de i grunden är en lek med information som processas genom en maskin och representeras grafiskt på en skärm. Sånt är väl bara för barn? Jag minns ett seminarium på ett jobb som leddes av vad jag vill kalla en liberal boomerfeminist. Jag är gen X, så jag uppfattade henne som tillhörande en äldre generation än mig. Hon sa med viss nedlåtenhet i rösten något i stil med att: ”Ja, det är som med män som aldrig vill bli vuxna, utan bara fortsätter med sina dataspel.” Jag har stött på en liknande attityd nyligen och det fick mig att vilja skriva några ord om saken. Jag ser mig inte som en gamer, det finns saker som är viktigare i mitt liv, men spel har funnits med som en slags eskapistisk hobby sedan barnsben, så jag tror jag kan avslöja vad det handlar om, åtminstone för en del av oss. Eskapism, har jag redan nämnt. Men eskapism från vad, till vad och varför? Man kan fråga sig om det verkligen är mognare att ...
Skicka en kommentar
Läs mer

iyah may: Good Citizen

När jag hörde iyah mays sång "Karmageddon" för första gången för ca 1 år sedan blev jag både förvånad och glad. En vacker ung kvinna med vacker röst gav uttryck för sin syn på världen vi lever i, och hon såg den med samma blick som mig. Det förväntade jag mig inte. Sedan såg jag hur hundratusentals människor samlades kring henne och jag insåg att jag inte alls är så isolerad i min syn på saker och ting som det kan kännas som i vardagens lunk. Det är inte jag ensam mot hela världens mörker. Hon gjorde mig på bra humör och sedan dess har jag följt hennes utveckling. Hon har kommit med flera sånger som är värda att lyssna på, men den senaste är nog den starkaste hittills. Den heter "Good Citizen". På sociala medier berättade hon att veckorna innan sången släpptes var intressanta. Hon fick ett meddelande: ”Something landed in my inbox that made me pause, rage and start writing ‘Good Citizen’. It was clinical, cold, and extremely revealing about how fragile “freedom” is ...
Skicka en kommentar
Läs mer