Heilung: völvans återkomst

Heilungs sånger kallas ofta för experimentell folkmusik. Fast det är inte folkmusik från 1800-talet, utan ett försök att skapa en upplevelse av hur musiken kan ha låtit för mycket länge sedan. Hur lät musiken under bronsåldern? Vi vet inte. Det går inte att få ett exakt svar på den frågan. 

Men vi vet några saker: de hade exempelvis en annan mentalitet än oss. De levde i en förtrollad värld. Världens avförtrollning kom långt senare. Den tillhör vår tid, inte forntiden. En av de första sakerna som slog mig var att Heilungs musik är förtrollande, vilket är i linje med deras projekt som de kallar ”amplified history”. Hur lyckas de göra den sån?

Michael Harner var en amerikansk antropolog som ägnade livet åt att studera shamanism. Han utvecklade något som kallas ”core shamanism” vilket betyder att han försökte extrahera de shamanska metoderna utan att samtidigt stjäla ursprungsfolkens kultur. Sedan kan man tillämpa metoderna på kulturer som har förlorat kontakten med sitt shamanska ursprung. Det är, åtminstone delvis, vad Heilung har gjort. De har lärt sig ”core shamanism” och tillämpar det på det forngermanska och fornnordiska kulturarvet.

Våra fornnordiska och forngermanska förfäder använde inte ordet ”shaman”. Men de hade exempelvis völvor som var en slags kvinnliga shamaner som hade kontakt med andevärlden. 

Odet ”völva” användes nog inte redan för 9000 år sedan. Våra skriftliga källor är betydligt yngre. De äldsta runorna finns bevarade på en ca 1800 år gammal kam. Men en 9000 år gammal grav efter vad arkeologerna kallar en kvinnlig shaman blev funnen i Bad Dürrenberg i Tyskland. Arkeologernas rekonstruktion visar en kvinna med behornad huvudbonad och ögonen täckta av tyg på ett liknande sätt som Maria Franz i Heilung uppträder på scenen. Hela deras framträdande är väl genomtänkt och mycket har stöd i historiska källor.

I sången Anoana har de använt runor från brakteater, vilket är ett slags smycken eller mynt som finns bevarade från folkvandringstidern, ca 400-600 e.Kr. Vi vet inte vad alla ord betyder eller exakt hur de uttalades, men Heilung är ett konstnärligt projekt så de gör sin egen tolkning. Det fungerar väldigt bra på mig, för de får det verkligen att kännas som att jag förflyttas till en annan värld, kanske den som våra förfäder levde i. 

För mig som praktiserar yoga har det varit slående hur ”yogiska” berättelserna om Oden är: där finns exempelvis runor som inte bara är som moderna bokstäver, utan kraftord. Det kallas mantran inom yoga. Fast man kan också säga att mycket inom yoga är shamanskt. Shamanism är nog mänsklighetens mest ursprungliga andlighet.

Heilung kallar sina framträdanden för ritualer. Jag vet något om sånt eftersom jag praktiserar det mer eller mindre dagligen. En ritual eller meditation från yogan som jag praktiserar börjar ganska grovt, med ett visst mantra som upprepas högt ett bestämt antal gånger, sedan övergår den till att man repeterar mantran mer subtilt igen och igen, tyst för sig själv. Och repetitionen bygger upp något för slutfasen som är den mest subtila och eteriska.

Heilungs In Maidjan följer en liknande struktur: först är den ganska grov, sedan övergår den till att den äldre futharken upprepas 9 gånger likt ett mantra, eller likt Oden hängande i sitt träd, och slutfasen är vacker och eterisk, precis som min yogiska ritual är. Fast slutfasen i yogaritualen är förstås tyst, medan Maria Franz låter sin fantastiska röst föra oss bortom materiens grovhet.

Runorna som upprepas som mantran:  ᚠ Fehu , ᚢ Uruz, ᚦ Thurisaz, ᚨ Ansuz, ᚱ Raido, ᚲ Kenaz, ᚷ Gebo, ᚹ Wunjo, ᚺ Hagalaz, ᚾ Naudiz, ᛁ Isa, ᛃ Jera, ᛇ Eihwaz, ᛈ Perthro, ᛉ Algiz, ᛊ Sowilo, ᛏ Teiwaz, ᛒ Berkano, ᛖ Ehwaz, ᛗ Mannaz, ᛚ Laguz, ᛜ Ingwaz, ᛞ Dagaz, ᛟ Othala