Fortsätt till huvudinnehåll

Cyberpunkbarden Ren

Nya artister, som har något att säga, är något jag gillar att gräva i. För ett tag sedan hörde jag talas om Ren. Men han kallades för en rappare. Jag har inget emot rap, men det brukar inte vara min stil så jag sorterade först bort honom. Men han dök upp i mitt flöde fler gånger och jag leddes så småningom till en sång som heter ”Hi Ren”.

Sången gjorde mig djupt imponerad och jag insåg att det kan vara ett stort misstag att låta sig styras för mycket av stilkategorier.  Det är för övrigt en sak som är utmärkande för Ren. Det är väldigt svårt att placera honom i en genre, för han rör sig själv ledigt mellan olika stilar. Folk-rap kanske kan fungera, men jag föredrar att kalla honom en cyberpunkbard. ”Bard” står för inslaget av folk och berättande, och det känns rätt att använda ordet på en walesare. Cyberpunkdelen återkommer jag till.




”Hi Ren” var sången som fångade mig först. Ren har själv lidit av autoimmunitet. psykos och boreliainfektion (lyme disease). Den erfarenheten är bakgrunden till sången. Den handlar om mental hälsa, men i mina ögon går den bortom sjukdomar och störningar och hamnar i en slags allmänmänsklig taoistisk betraktelse över yin och yang. Men den är väldigt mångbottnad och kan säkerligen förstås på många olika sätt.

Jag har sett flera reaktionsvideor. En klassisk musiker var imponerad av hans röst och hantering av gitarren, gråtande terapeuter tackade honom för att han så naket vågade visa lidandet som många människor genomgår, en sångpedagog var imponerad av hans röstresurser. Min spontana tanke att Ren är ett geni bekräftades av andras perspektiv. Han  lyckas förena musik, poesi, sång och skådespel i en enhet som spränger alla försök att låsa honom i en kategori i luften. Han är en unik begåvning. Och han är fortfarande ung, så vem vet vad han kan utvecklas till?

Till att börja med lyfter jag fram barden Ren genom sången "Hi Ren". Den är helt fantastisk:

 


 

 

Men nu återstår frågan: varför ”cyberpunk” i ”cyberpunkbard”? Nästa sång låter väldigt annorlunda jämfört med ”Hi Ren”.  "Hi Ren" är vild. Nästa sång är också vild, men på ett mer ungdomligt sätt. Men även här vill jag framhäva att det samtidigt är en stark social kommentar.

Han säger att vi lever i en märklig tid dominerad av de rika, men det handlar inte om en strid mellan vänster och höger, utan mellan de giriga och de medskyldiga. "Är ni medskyldiga?", frågar han. Publiken svarar ”Nej!”. Sedan fortsätter han och demonstrerar hur lätt det är att få dem att splittras i två sidor, rött och blått, och att de faktiskt blir medskyldiga till våld. Och en del tjänar pengar på våldet, medan andra förlorar. Som lärare vill jag lägga till mitt perspektiv, nämligen att Ren även är en stor pedagog.




 

 

 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden är ur led: iyah may, Bob Vylan och Kneecap

Den sista veckan har västliga medier varit upprörda över artister i Glastonbury som tydligt gav uttryck för sitt missnöje med Israels folkmord på palestinier. Man kunde se ett stort folkhav med till största delen ljushyade västerlänningar där många besökare bar den palestinska flaggan. Det har funnits många fejkrebeller som har lanserats av musikindustrin som inte alls utgjorde ett problem för den härskande klassen i väst. Men när BBC gjorde misstaget att censurera Kneecap och bytte till en annan kamera, där det visade sig att Bob Vylan var ännu radikalare och ledde deltagarna att skandera: ”Death, death to the IDF” i direktsändning så fick BBC problem. Den härskande klassen har ju jobbat för att manipulera fram ett stöd för folkmordet, och nu livesände BBC en sådan sång. Det är skillnaden mellan en fejkrebell och en riktig rebell: en riktig rebell är en fara för den härskande klassens planer. Jag tror Caitlin Johnstone har rätt i att vi såg födelsen av en autentisk motkultur, det vill...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mörka själar - om hemligheten med vuxna som spelar dataspel

Dataspel, datorspel, tevespel, eller videospel? Jag kallar dem dataspel, därför att de i grunden är en lek med information som processas genom en maskin och representeras grafiskt på en skärm. Sånt är väl bara för barn? Jag minns ett seminarium på ett jobb som leddes av vad jag vill kalla en liberal boomerfeminist. Jag är gen X, så jag uppfattade henne som tillhörande en äldre generation än mig. Hon sa med viss nedlåtenhet i rösten något i stil med att: ”Ja, det är som med män som aldrig vill bli vuxna, utan bara fortsätter med sina dataspel.” Jag har stött på en liknande attityd nyligen och det fick mig att vilja skriva några ord om saken. Jag ser mig inte som en gamer, det finns saker som är viktigare i mitt liv, men spel har funnits med som en slags eskapistisk hobby sedan barnsben, så jag tror jag kan avslöja vad det handlar om, åtminstone för en del av oss. Eskapism, har jag redan nämnt. Men eskapism från vad, till vad och varför? Man kan fråga sig om det verkligen är mognare att ...
Skicka en kommentar
Läs mer

iyah may: Good Citizen

När jag hörde iyah mays sång "Karmageddon" för första gången för ca 1 år sedan blev jag både förvånad och glad. En vacker ung kvinna med vacker röst gav uttryck för sin syn på världen vi lever i, och hon såg den med samma blick som mig. Det förväntade jag mig inte. Sedan såg jag hur hundratusentals människor samlades kring henne och jag insåg att jag inte alls är så isolerad i min syn på saker och ting som det kan kännas som i vardagens lunk. Det är inte jag ensam mot hela världens mörker. Hon gjorde mig på bra humör och sedan dess har jag följt hennes utveckling. Hon har kommit med flera sånger som är värda att lyssna på, men den senaste är nog den starkaste hittills. Den heter "Good Citizen". På sociala medier berättade hon att veckorna innan sången släpptes var intressanta. Hon fick ett meddelande: ”Something landed in my inbox that made me pause, rage and start writing ‘Good Citizen’. It was clinical, cold, and extremely revealing about how fragile “freedom” is ...
Skicka en kommentar
Läs mer