Fortsätt till huvudinnehåll

Cyberpunkbarden Ren

Nya artister, som har något att säga, är något jag gillar att gräva i. För ett tag sedan hörde jag talas om Ren. Men han kallades för en rappare. Jag har inget emot rap, men det brukar inte vara min stil så jag sorterade först bort honom. Men han dök upp i mitt flöde fler gånger och jag leddes så småningom till en sång som heter ”Hi Ren”.

Sången gjorde mig djupt imponerad och jag insåg att det kan vara ett stort misstag att låta sig styras för mycket av stilkategorier.  Det är för övrigt en sak som är utmärkande för Ren. Det är väldigt svårt att placera honom i en genre, för han rör sig själv ledigt mellan olika stilar. Folk-rap kanske kan fungera, men jag föredrar att kalla honom en cyberpunkbard. ”Bard” står för inslaget av folk och berättande, och det känns rätt att använda ordet på en walesare. Cyberpunkdelen återkommer jag till.




”Hi Ren” var sången som fångade mig först. Ren har själv lidit av autoimmunitet. psykos och boreliainfektion (lyme disease). Den erfarenheten är bakgrunden till sången. Den handlar om mental hälsa, men i mina ögon går den bortom sjukdomar och störningar och hamnar i en slags allmänmänsklig taoistisk betraktelse över yin och yang. Men den är väldigt mångbottnad och kan säkerligen förstås på många olika sätt.

Jag har sett flera reaktionsvideor. En klassisk musiker var imponerad av hans röst och hantering av gitarren, gråtande terapeuter tackade honom för att han så naket vågade visa lidandet som många människor genomgår, en sångpedagog var imponerad av hans röstresurser. Min spontana tanke att Ren är ett geni bekräftades av andras perspektiv. Han  lyckas förena musik, poesi, sång och skådespel i en enhet som spränger alla försök att låsa honom i en kategori i luften. Han är en unik begåvning. Och han är fortfarande ung, så vem vet vad han kan utvecklas till?

Till att börja med lyfter jag fram barden Ren genom sången "Hi Ren". Den är helt fantastisk:

 


 

 

Men nu återstår frågan: varför ”cyberpunk” i ”cyberpunkbard”? Nästa sång låter väldigt annorlunda jämfört med ”Hi Ren”.  "Hi Ren" är vild. Nästa sång är också vild, men på ett mer ungdomligt sätt. Men även här vill jag framhäva att det samtidigt är en stark social kommentar.

Han säger att vi lever i en märklig tid dominerad av de rika, men det handlar inte om en strid mellan vänster och höger, utan mellan de giriga och de medskyldiga. "Är ni medskyldiga?", frågar han. Publiken svarar ”Nej!”. Sedan fortsätter han och demonstrerar hur lätt det är att få dem att splittras i två sidor, rött och blått, och att de faktiskt blir medskyldiga till våld. Och en del tjänar pengar på våldet, medan andra förlorar. Som lärare vill jag lägga till mitt perspektiv, nämligen att Ren även är en stor pedagog.




 

 

 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

iyah may: Good Citizen

När jag hörde iyah mays sång "Karmageddon" för första gången för ca 1 år sedan blev jag både förvånad och glad. En vacker ung kvinna med vacker röst gav uttryck för sin syn på världen vi lever i, och hon såg den med samma blick som mig. Det förväntade jag mig inte. Sedan såg jag hur hundratusentals människor samlades kring henne och jag insåg att jag inte alls är så isolerad i min syn på saker och ting som det kan kännas som i vardagens lunk. Det är inte jag ensam mot hela världens mörker. Hon gjorde mig på bra humör och sedan dess har jag följt hennes utveckling. Hon har kommit med flera sånger som är värda att lyssna på, men den senaste är nog den starkaste hittills. Den heter "Good Citizen". På sociala medier berättade hon att veckorna innan sången släpptes var intressanta. Hon fick ett meddelande: ”Something landed in my inbox that made me pause, rage and start writing ‘Good Citizen’. It was clinical, cold, and extremely revealing about how fragile “freedom” is ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Uppvaknandets musik: Chris Webby, Ren och iyah may

Under en tid har jag letat efter unga begåvade musiker som har modet att spela vad jag kallar uppvaknandets musik. Att säga vilken musik som är bäst är i hög grad subjektivt, men här ska jag lyfta fram mina tre favoriter. iyah may, Chris Webby och Ren är begåvade både lyriskt och musikaliskt och har modet att ärligt säga vad de ser och tänker utan att censurera sig själva. Ingen av dem är underordnad något av epsteinklassens företag. Uppvaknandet handlar i det här sammanhanget om insikten att världen som vi lever i inte är som vi trodde och lärde oss att den var. Det senaste stora beviset för det påståendet är att USA:s myndigheter tvingades släppa delar av epsteinfilerna vilket var chockerande läsning för många. Vad är det för människor som leder oss egentligen? Psykopater? Satanister? Är de ens människor? Varför arresteras ingen? Folk samlas kring musiker och runt de här tre finns redan en hel rörelse av människor som är vakna och ser igenom många lögner och mycket propaganda. Här är...
Skicka en kommentar
Läs mer

Den gudomliga komedin

Jag har ett behov av att uttrycka mina tankar. Om någon läser det, så är det bra. Om ingen läser det, så accepterar jag det också. Om en person finner något värdefullt i orden, så är jag nöjd. I vardagen talar vi nästan aldrig om djupare eller allvarliga saker. Och om något sådant kommer upp så upprepar de flesta bara vad de har hört på teve. Det stör mig, så jag har en blogg som en ventil för att kunna uttrycka mina egentliga tankar, åsikter och frågor. Namnet på bloggen som jag har haft längst och som har flyttat några gånger, har varit ”Gudomlig komedi”. Tidvis har den haft ganska många läsare, En del saker har ändrats med tiden, eftersom jag har lärt mig nya saker och fått nya insikter. Det är bara pappskallar som aldrig byter åsikter. Sedan finns vindflöjlar som byter åsikter beroende på hur vindarna blåser. Jag vill inte vara som varken den ena eller den andra. En sak som inte har förändrats med tiden är vad den gudomliga komedin symboliserar. Det är en hänvisning till Dante ...
Skicka en kommentar
Läs mer