Nya artister, som har något att säga, är något jag gillar att gräva i. För ett tag sedan hörde jag talas om Ren. Men han kallades för en rappare. Jag har inget emot rap, men det brukar inte vara min stil så jag sorterade först bort honom. Men han dök upp i mitt flöde fler gånger och jag leddes så småningom till en sång som heter ”Hi Ren”.
Sången gjorde mig djupt imponerad och jag insåg att det kan vara ett stort misstag att låta sig styras för mycket av stilkategorier. Det är för övrigt en sak som är utmärkande för Ren. Det är väldigt svårt att placera honom i en genre, för han rör sig själv ledigt mellan olika stilar. Folk-rap kanske kan fungera, men jag föredrar att kalla honom en cyberpunkbard. ”Bard” står för inslaget av folk och berättande, och det känns rätt att använda ordet på en walesare. Cyberpunkdelen återkommer jag till.
”Hi Ren” var sången som fångade mig först. Ren har själv lidit av autoimmunitet. psykos och boreliainfektion (lyme disease). Den erfarenheten är bakgrunden till sången. Den handlar om mental hälsa, men i mina ögon går den bortom sjukdomar och störningar och hamnar i en slags allmänmänsklig taoistisk betraktelse över yin och yang. Men den är väldigt mångbottnad och kan säkerligen förstås på många olika sätt.
Jag har sett flera reaktionsvideor. En klassisk musiker var imponerad av hans röst och hantering av gitarren, gråtande terapeuter tackade honom för att han så naket vågade visa lidandet som många människor genomgår, en sångpedagog var imponerad av hans röstresurser. Min spontana tanke att Ren är ett geni bekräftades av andras perspektiv. Han lyckas förena musik, poesi, sång och skådespel i en enhet som spränger alla försök att låsa honom i en kategori i luften. Han är en unik begåvning. Och han är fortfarande ung, så vem vet vad han kan utvecklas till?
Till att börja med lyfter jag fram barden Ren genom sången "Hi Ren". Den är helt fantastisk:
Men nu återstår frågan: varför ”cyberpunk” i ”cyberpunkbard”? Nästa sång låter väldigt annorlunda jämfört med ”Hi Ren”. "Hi Ren" är vild. Nästa sång är också vild, men på ett mer ungdomligt sätt. Men även här vill jag framhäva att det samtidigt är en stark social kommentar.
Han säger att vi lever i en märklig tid dominerad av de rika, men det handlar inte om en strid mellan vänster och höger, utan mellan de giriga och de medskyldiga. "Är ni medskyldiga?", frågar han. Publiken svarar ”Nej!”. Sedan fortsätter han och demonstrerar hur lätt det är att få dem att splittras i två sidor, rött och blått, och att de faktiskt blir medskyldiga till våld. Och en del tjänar pengar på våldet, medan andra förlorar. Som lärare vill jag lägga till mitt perspektiv, nämligen att Ren även är en stor pedagog.
Kommentarer
Skicka en kommentar