Fortsätt till huvudinnehåll

Varför kan vi inte lita på våra ledare?

Det finns en populär tysk pod där Jasmin Kosubek intervjuar olika personer. Hon har tidigare intervjuat bla John Mearsheimer. Den här gången var det Jeffrey Sachs tur. Att lyssna på Jeffrey Sachs är mycket lärorikt. Han är kunnig, erfaren, frispråkig och säger vad han tycker utan omskrivningar. Han har en hel del inflytande, men jag upplever honom inte som en av de vanliga hjärtlösa, manipulativa maktmänniskorna. Om makthavare vore som honom skulle jag antagligen inte vara alls lika skeptisk som jag är nu. Men som det är nu känner jag mig tvungen att ägna mer tid åt politiska frågor än jag egentligen vill.

Varför är våra makthavare som de är? Sachs menar att ett av de största problemen är att mycket sker i hemlighet och att de därför inte behöver stå för sina handlingar. Och eftersom besluten fattas bakom lykta dörrar av mäktiga människor så rör det sig per definition om konspirationer. Han nämner exempelvis CIA. En gång för ca 50 år sedan gjordes en utvärdering av vad CIA sysslar med där dörrarna så att säga öppnades. Det som framkom var fruktansvärt. Vad gör de nu? Vi vet inte.

När vi försöker gissa vad makthavarna egentligen sysslar med anklagas vi för att vara ”konspirationsteoretiker”. Ett enkelt sätt att få oss att sluta gissa vore att de slutar ljuga och manipulera oss och att de blev mer transparenta. Men jag upplever att motsatsen händer, de blir allt mindre transparenta och den folkliga responsen till det är att även märkliga teorier som att makthavarna inte ens är människor, utan förklädda ödlor från en annan dimension, ter sig alltmer trovärdiga. Under covid blev det tydligt hur makthavarna ser på oss: vi är boskap som ska vallas fram i av dem bestämda fåror. 

Jeffrey Sachs träffar dock makthavare från olika delar av världen, och dem han är minst imponerad av är de amerikanska. Han säger inte att de är ödlor, utan att deras problem är att de är korkade och arroganta. Det stora problemet med de europeiska ledarna är att de är ryggradslösa. Tex böjde de sig lydigt för den amerikanska linjen i Ukraina trots att de egentligen var mycket skeptiska.

Sachs kallar USA för en plutokrati, dvs att det är de rika som styr landet. Han säger att vi behöver en institution som WHO, vilket jag känner mig skeptisk till. Men det är möjligt att han har rätt i att det stora problemet är den amerikanska plutokratin. Virus och sjukdomar följer ju inte våra landsgränser så en helt transparent organisation som inte är finansierad av plutokrater kanske kan vara en bra idé....kanske. Efter coviddebaklet är det dock svårt att övertyga mig.

Sachs talar även om klimatförändringar. Även på den punkten är det möjligt att min skepsis mer handlar om plutokraterna som låtsas att de bryr sig och sätter upp sig själva som räddare, än själva teorin som sådan. Fast som Jasmin Kosubek är inne på: vi har hört varningsklockorna i flera decennier nu. Tex skulle delar av Göteborg ligga under vatten nu läste jag för några decennier sedan. Men det har inte hänt.

Jag håller inte med Sachs om allt, men det är utan tvekan värt att lyssna på honom. Jag tycker han är en av de viktigaste rösterna man kan lyssna på i den här galna tiden.

 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden är ur led: iyah may, Bob Vylan och Kneecap

Den sista veckan har västliga medier varit upprörda över artister i Glastonbury som tydligt gav uttryck för sitt missnöje med Israels folkmord på palestinier. Man kunde se ett stort folkhav med till största delen ljushyade västerlänningar där många besökare bar den palestinska flaggan. Det har funnits många fejkrebeller som har lanserats av musikindustrin som inte alls utgjorde ett problem för den härskande klassen i väst. Men när BBC gjorde misstaget att censurera Kneecap och bytte till en annan kamera, där det visade sig att Bob Vylan var ännu radikalare och ledde deltagarna att skandera: ”Death, death to the IDF” i direktsändning så fick BBC problem. Den härskande klassen har ju jobbat för att manipulera fram ett stöd för folkmordet, och nu livesände BBC en sådan sång. Det är skillnaden mellan en fejkrebell och en riktig rebell: en riktig rebell är en fara för den härskande klassens planer. Jag tror Caitlin Johnstone har rätt i att vi såg födelsen av en autentisk motkultur, det vill...

Mörka själar - om hemligheten med vuxna som spelar dataspel

Dataspel, datorspel, tevespel, eller videospel? Jag kallar dem dataspel, därför att de i grunden är en lek med information som processas genom en maskin och representeras grafiskt på en skärm. Sånt är väl bara för barn? Jag minns ett seminarium på ett jobb som leddes av vad jag vill kalla en liberal boomerfeminist. Jag är gen X, så jag uppfattade henne som tillhörande en äldre generation än mig. Hon sa med viss nedlåtenhet i rösten något i stil med att: ”Ja, det är som med män som aldrig vill bli vuxna, utan bara fortsätter med sina dataspel.” Jag har stött på en liknande attityd nyligen och det fick mig att vilja skriva några ord om saken. Jag ser mig inte som en gamer, det finns saker som är viktigare i mitt liv, men spel har funnits med som en slags eskapistisk hobby sedan barnsben, så jag tror jag kan avslöja vad det handlar om, åtminstone för en del av oss. Eskapism, har jag redan nämnt. Men eskapism från vad, till vad och varför? Man kan fråga sig om det verkligen är mognare att ...

iyah may: Good Citizen

När jag hörde iyah mays sång "Karmageddon" för första gången för ca 1 år sedan blev jag både förvånad och glad. En vacker ung kvinna med vacker röst gav uttryck för sin syn på världen vi lever i, och hon såg den med samma blick som mig. Det förväntade jag mig inte. Sedan såg jag hur hundratusentals människor samlades kring henne och jag insåg att jag inte alls är så isolerad i min syn på saker och ting som det kan kännas som i vardagens lunk. Det är inte jag ensam mot hela världens mörker. Hon gjorde mig på bra humör och sedan dess har jag följt hennes utveckling. Hon har kommit med flera sånger som är värda att lyssna på, men den senaste är nog den starkaste hittills. Den heter "Good Citizen". På sociala medier berättade hon att veckorna innan sången släpptes var intressanta. Hon fick ett meddelande: ”Something landed in my inbox that made me pause, rage and start writing ‘Good Citizen’. It was clinical, cold, and extremely revealing about how fragile “freedom” is ...