Fortsätt till huvudinnehåll

Varför kan vi inte lita på våra ledare?

Det finns en populär tysk pod där Jasmin Kosubek intervjuar olika personer. Hon har tidigare intervjuat bla John Mearsheimer. Den här gången var det Jeffrey Sachs tur. Att lyssna på Jeffrey Sachs är mycket lärorikt. Han är kunnig, erfaren, frispråkig och säger vad han tycker utan omskrivningar. Han har en hel del inflytande, men jag upplever honom inte som en av de vanliga hjärtlösa, manipulativa maktmänniskorna. Om makthavare vore som honom skulle jag antagligen inte vara alls lika skeptisk som jag är nu. Men som det är nu känner jag mig tvungen att ägna mer tid åt politiska frågor än jag egentligen vill.

Varför är våra makthavare som de är? Sachs menar att ett av de största problemen är att mycket sker i hemlighet och att de därför inte behöver stå för sina handlingar. Och eftersom besluten fattas bakom lykta dörrar av mäktiga människor så rör det sig per definition om konspirationer. Han nämner exempelvis CIA. En gång för ca 50 år sedan gjordes en utvärdering av vad CIA sysslar med där dörrarna så att säga öppnades. Det som framkom var fruktansvärt. Vad gör de nu? Vi vet inte.

När vi försöker gissa vad makthavarna egentligen sysslar med anklagas vi för att vara ”konspirationsteoretiker”. Ett enkelt sätt att få oss att sluta gissa vore att de slutar ljuga och manipulera oss och att de blev mer transparenta. Men jag upplever att motsatsen händer, de blir allt mindre transparenta och den folkliga responsen till det är att även märkliga teorier som att makthavarna inte ens är människor, utan förklädda ödlor från en annan dimension, ter sig alltmer trovärdiga. Under covid blev det tydligt hur makthavarna ser på oss: vi är boskap som ska vallas fram i av dem bestämda fåror. 

Jeffrey Sachs träffar dock makthavare från olika delar av världen, och dem han är minst imponerad av är de amerikanska. Han säger inte att de är ödlor, utan att deras problem är att de är korkade och arroganta. Det stora problemet med de europeiska ledarna är att de är ryggradslösa. Tex böjde de sig lydigt för den amerikanska linjen i Ukraina trots att de egentligen var mycket skeptiska.

Sachs kallar USA för en plutokrati, dvs att det är de rika som styr landet. Han säger att vi behöver en institution som WHO, vilket jag känner mig skeptisk till. Men det är möjligt att han har rätt i att det stora problemet är den amerikanska plutokratin. Virus och sjukdomar följer ju inte våra landsgränser så en helt transparent organisation som inte är finansierad av plutokrater kanske kan vara en bra idé....kanske. Efter coviddebaklet är det dock svårt att övertyga mig.

Sachs talar även om klimatförändringar. Även på den punkten är det möjligt att min skepsis mer handlar om plutokraterna som låtsas att de bryr sig och sätter upp sig själva som räddare, än själva teorin som sådan. Fast som Jasmin Kosubek är inne på: vi har hört varningsklockorna i flera decennier nu. Tex skulle delar av Göteborg ligga under vatten nu läste jag för några decennier sedan. Men det har inte hänt.

Jag håller inte med Sachs om allt, men det är utan tvekan värt att lyssna på honom. Jag tycker han är en av de viktigaste rösterna man kan lyssna på i den här galna tiden.

 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

iyah may: Karmageddon II

Vi är på väg in i nya tider, och jag känner inte till någon annan som har fångat det i ord på ett mer rörande och samtidigt kraftfullt sätt än iyah may. Hennes pop-version av Karmageddon gjorde ett starkt intryck på mig, men nu har hon kommit med en ackustisk version som, åtminstone för mig, är ännu starkare. En fördel med pop-versionen var att den hade en intressant kontrast mellan musiken och orden, där musiken fick mig att tro att hon skulle börja sjunga om sina känslor och med den förväntan blev orden nästan en chock. Den ackustiska versionen har fördelen att hennes vackra röst kommer mer till sin rätt och det känns som att budskapet går fram tydligare. Jag skulle inte bli förvånad om den ackustiska versionen kommer nå ännu fler människor än pop-versionen (som ligger på 3,2 miljoner visningar på youtube efter 2 månader). Jag tänker på ”Rich men north of Richmond” av Oliver Anthony som efter 2 år ligger på nära 200 miljoner visningar på youtube. Den var också fri från musikindustrin...

Iyah May: Karmageddon

Varför skulle en medelålders filosofilärare gilla en ung popsångare? Frågan är kanske skrattretande: uppenbarligen för att hon är vacker! Men det finns många vackra unga popsångare som har passerat genom det ständiga informationsflödet som vi konstant utsätts för utan att de har väckt mitt intresse. Så, vad är det med just den här vackra unga popsångaren som har fångat mig? Är det att hon även är läkare? Det är nog en ovanlig kombination, men innan jag lyssnade på henne hörde jag att hennes manager hade försökt få henne att censurera sin sång, men hon hade vägrat. De gick skilda vägar och hon hade istället publicerat den i egen regi med sin producent. Det väckte mitt intresse. Vad ville managern som representerar musikindustrin att vi inte skulle höra?  När jag sedan verkligen lyssnade på hennes ord, blev jag berörd och fångad. Hon sa ju, i form av en vacker sång, nästan allt jag redan gick och bar på.  För det första skulle jag kalla "Karmageddon"  för en mycket träffand...

Den gudomliga komedin

Jag har ett behov av att uttrycka mina tankar. Om någon läser det, så är det bra. Om ingen läser det, så accepterar jag det också. Om en person finner något värdefullt i orden, så är jag nöjd. I vardagen talar vi nästan aldrig om djupare eller allvarliga saker. Och om något sådant kommer upp så upprepar de flesta bara vad de har hört på teve. Det stör mig, så jag har en blogg som en ventil för att kunna uttrycka mina egentliga tankar, åsikter och frågor. Namnet på bloggen som jag har haft längst och som har flyttat några gånger, har varit ”Gudomlig komedi”. Tidvis har den haft ganska många läsare, En del saker har ändrats med tiden, eftersom jag har lärt mig nya saker och fått nya insikter. Det är bara pappskallar som aldrig byter åsikter. Sedan finns vindflöjlar som byter åsikter beroende på hur vindarna blåser. Jag vill inte vara som varken den ena eller den andra. En sak som inte har förändrats med tiden är vad den gudomliga komedin symboliserar. Det är en hänvisning till Dante ...