Fortsätt till huvudinnehåll

Varför kan vi inte lita på våra ledare?

Det finns en populär tysk pod där Jasmin Kosubek intervjuar olika personer. Hon har tidigare intervjuat bla John Mearsheimer. Den här gången var det Jeffrey Sachs tur. Att lyssna på Jeffrey Sachs är mycket lärorikt. Han är kunnig, erfaren, frispråkig och säger vad han tycker utan omskrivningar. Han har en hel del inflytande, men jag upplever honom inte som en av de vanliga hjärtlösa, manipulativa maktmänniskorna. Om makthavare vore som honom skulle jag antagligen inte vara alls lika skeptisk som jag är nu. Men som det är nu känner jag mig tvungen att ägna mer tid åt politiska frågor än jag egentligen vill.

Varför är våra makthavare som de är? Sachs menar att ett av de största problemen är att mycket sker i hemlighet och att de därför inte behöver stå för sina handlingar. Och eftersom besluten fattas bakom lykta dörrar av mäktiga människor så rör det sig per definition om konspirationer. Han nämner exempelvis CIA. En gång för ca 50 år sedan gjordes en utvärdering av vad CIA sysslar med där dörrarna så att säga öppnades. Det som framkom var fruktansvärt. Vad gör de nu? Vi vet inte.

När vi försöker gissa vad makthavarna egentligen sysslar med anklagas vi för att vara ”konspirationsteoretiker”. Ett enkelt sätt att få oss att sluta gissa vore att de slutar ljuga och manipulera oss och att de blev mer transparenta. Men jag upplever att motsatsen händer, de blir allt mindre transparenta och den folkliga responsen till det är att även märkliga teorier som att makthavarna inte ens är människor, utan förklädda ödlor från en annan dimension, ter sig alltmer trovärdiga. Under covid blev det tydligt hur makthavarna ser på oss: vi är boskap som ska vallas fram i av dem bestämda fåror. 

Jeffrey Sachs träffar dock makthavare från olika delar av världen, och dem han är minst imponerad av är de amerikanska. Han säger inte att de är ödlor, utan att deras problem är att de är korkade och arroganta. Det stora problemet med de europeiska ledarna är att de är ryggradslösa. Tex böjde de sig lydigt för den amerikanska linjen i Ukraina trots att de egentligen var mycket skeptiska.

Sachs kallar USA för en plutokrati, dvs att det är de rika som styr landet. Han säger att vi behöver en institution som WHO, vilket jag känner mig skeptisk till. Men det är möjligt att han har rätt i att det stora problemet är den amerikanska plutokratin. Virus och sjukdomar följer ju inte våra landsgränser så en helt transparent organisation som inte är finansierad av plutokrater kanske kan vara en bra idé....kanske. Efter coviddebaklet är det dock svårt att övertyga mig.

Sachs talar även om klimatförändringar. Även på den punkten är det möjligt att min skepsis mer handlar om plutokraterna som låtsas att de bryr sig och sätter upp sig själva som räddare, än själva teorin som sådan. Fast som Jasmin Kosubek är inne på: vi har hört varningsklockorna i flera decennier nu. Tex skulle delar av Göteborg ligga under vatten nu läste jag för några decennier sedan. Men det har inte hänt.

Jag håller inte med Sachs om allt, men det är utan tvekan värt att lyssna på honom. Jag tycker han är en av de viktigaste rösterna man kan lyssna på i den här galna tiden.

 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden är ur led: iyah may, Bob Vylan och Kneecap

Den sista veckan har västliga medier varit upprörda över artister i Glastonbury som tydligt gav uttryck för sitt missnöje med Israels folkmord på palestinier. Man kunde se ett stort folkhav med till största delen ljushyade västerlänningar där många besökare bar den palestinska flaggan. Det har funnits många fejkrebeller som har lanserats av musikindustrin som inte alls utgjorde ett problem för den härskande klassen i väst. Men när BBC gjorde misstaget att censurera Kneecap och bytte till en annan kamera, där det visade sig att Bob Vylan var ännu radikalare och ledde deltagarna att skandera: ”Death, death to the IDF” i direktsändning så fick BBC problem. Den härskande klassen har ju jobbat för att manipulera fram ett stöd för folkmordet, och nu livesände BBC en sådan sång. Det är skillnaden mellan en fejkrebell och en riktig rebell: en riktig rebell är en fara för den härskande klassens planer. Jag tror Caitlin Johnstone har rätt i att vi såg födelsen av en autentisk motkultur, det vill...

Hedendomens återkomst II : identitet

Hur förhåller man sig till att vara medborgare i ett andligen utarmat samhälle som befinner sig i förfall? Distansera sig, verkar som en bra idé. Den första grundläggande frågan i livet tror jag är: Vem är jag? Vad har jag för identitet? Det moderna samhället vill göra oss till konsumenter som identifierar sig med olika varumärken. Det har jag alltid värjt mig emot. Det känns mycket andefattigt och jag ogillar starkt att bli manipulerad. Det har alltid stört mig när någon säger ”vi konsumenter måste….”. Det placerar mig i en ordning där det finns aktiva producenter och massorna, som är passiva konsumenter. Så, jag är inte min bil, mobil, mina kläder, min dator, mitt hus eller mitt bankkonto. Det moderna samhället manipulerar oss med falska dikotomier. Om man använder följande ord utan att fördjupa deras innebörd, så hamnar man lätt i såna falska manipulativa dikotomier. Två sidor skapas som bråkar med varandra, enligt mönstret ”söndra och härska”. Några exempel: jag är skeptisk mot de ...

Hedendomens återkomst I

Jag lyssnade på den norska författaren Björn Andreas Bull-Hansen som talade om att hedendomen kommer tillbaks bland unga européer. Det gladde honom och han sa att vi aldrig försvann. Han identifierar alltså sig själv som hedning och påstår att vi alltid har funnits kvar. Jag vill bekräfta att det stämmer, utifrån min personliga erfarenhet. Tradition är ju det som traderas, från generation till generation. Min salig far hade två sidor. En sida försökte anpassa sig till det moderna samhället. Han var ingenjör och drev sin ingenjörsmässighet väldigt långt. Han gjorde klassresan, vilket kanske förstärkte hans försök att passa in. Det var en sida av honom som jag var tvungen att göra upp med. Han förde över en alldeles för smal nyttomoral och rationalitet till mig. Den kändes som en mental tvångströja som inte alls passade mig. När han var ung hade kristendomen fortfarande ett grepp om samhället. I skolan hade de kristendomsundervisning och morgonbön. Han fortsatte följa den kristna läran v...