Mörkrets imperium

Inget nytt kommer att sägas av mig här och en del människor är väldigt fysiskt inriktade och kommer kanske inte förstå mina ord. Men det rör sig bara om sånt som våra förfäder alltid har känt till. Det är alltså inget särskilt med mig eller mina erfarenheter. Det är normalt. Du är också normal, om du känner igen dig i något. 

Om något verkar konstigt så är det antagligen för att miljön vi lever i avviker starkt från hur våra förfäder har levt i alla tider. De levde nära naturen, värderade sina nära och kära och respekterade oftast den naturliga ordningen och dess källa. Vi intalar oss gärna att vi är klokare än dem, men det tror jag är fel.

Vi gillar nya saker och det låter ju tråkigt om jag inte har något nytt att komma med, så en nyhet som jag kanske kan bidra med är att filosofera med en popsångare som inspirationskälla. Filosofi betyder ursprungligen kärlek till visheten, Sofia, Sofia är dock blygsam och döljer sig bakom slöjor så det är inte alltid lätt att urskilja henne. Utan kärlek visar hon sig inte.

Innan jag säger något om popsångare, så  vill jag nämna att yoga är en urgammal tradition med betydligt mer djupgående metoder än många känner till. Jag följer en sådan yogisk sadhana. Fast jag gör inte anspråk på några särskilda insikter och än mindre någon slags upplysthet. Det är heller ingen sekterism i det, så jag vill betyga min respekt till kristna, muslimer och alla andra andra som följer ljuset i någon form. 

Hursomhelst är det egentligen bara detta jag vill säga: vi har förlorat balansen och inriktar oss för mycket på yttre prestationer och saker. Det gör oss endimensionella, vilket vi egentligen inte är. Att följa en sadhana gör dig mer känslig och jag var redan känslig tidigare. Med känslig menar jag inte sentimental, utan receptiv. Det var vad min lärare i franska sa om mig i Dijon redan innan jag började med yoga: ”Il est tres receptif”. Om du bejakar din receptivitet så blir världen mer magisk.

Min erfarenhet är att vi från en tidig ålder lär oss att inte följa vår intuition. ”Äsch, det där var inget annat än en dröm.” ,”Du inbillar dig bara,,,”, ”Medvetandet är inget annat än en bieffekt av elektriska impulser i cellerna i hjärnan” och mycket annat liknande. Såna påståenden matades in i mitt sinne och det ledde till att det uppstod en konflikt som jag upplevde nästan fysiskt i kroppen genom att mitt hjärta och min hjärna inte var överens. Man kan också säga att det var en konflikt mellan vad min intuition sa och vad samhället runt mig sa. Det tog mig lång tid att övervinna den indoktrineringen och inse att det som påstods vara ”vetande” ofta snarare var ideologi än riktig vetenskap. Steg för steg började jag lita på vad mitt eget inre visade mig.

Mitt inre visade mig något nyligen. Utifrån såg det ut som att en ung popsångare, Iyah May, sjöng en sång med sociala kommentarer som många tyckte var träffande. För mig var det mer. Om jag skulle uttrycka det dramatiskt i en filmsekvens så var det som att jag befann mig i den mörka skog som är den moderna världen, när plötsligt en skinande ängel flög upp över trädtopparna och skickade en ljusstråle rakt in i mitt huvud. Men så var det förstås inte bokstavligen. Det är bara ett sätt att uttrycka en stark upplevelse. Eller?

Jag har försökt förstå varför hon gav ett så starkt intryck på mig. Min spontana reaktion var att hon sjöng rakt in i min själ. Det var som att hon sa: ”Jag vet. Jag ser samma sak som dig. Men nu är det dags att sjunga.” Hon sjöng inte sin sång till just mig, utan högt och ljudligt till hela världen och jag har sett att det inte bara var jag som berördes mer än vanligt. De andra hörde kanske samma sak som mig; orden pekade ut mörkret, men det fanns en sång i tystnaden bakom orden också. Den sången var en hoppfull hymn som prisade alltet.

För mig blev hon som Beatrice i Dantes Gudomliga komedi. Dante vägleds av en kvinna, Beatrice, genom mörkret i underjorden och finner så småningom vägen till ljuset. Jag är ingen sångare eller poet, men just nu gör jag som Beatrice i form av iyah may sa att jag skulle göra. Jag talar från hjärtat om vad jag ser.

Vi lever i mörkrets imperium där sanning är lögn, krig är fred, frihet är slaveri och att vara ignorant är upplysthet. Att en lögn upprepas 1000 gånger gör den inte sann, men den hypnotiserar oss till att tro att den är sann. 10000 dödade barn är inte självförsvar. Krig är inte fred, även om auktoriteterna påstår det. Frihet är inte att vara fjättrad av av räntor och skulder till bankerna.

Men ett system byggt på lögn och manipulation är bara så starkt vi låter det vara.

Jag hörde en annan sång i tystnaden bakom orden i iyah mays sång. Nu har jag fått bekräftat att jag hörde rätt från vad hon senare har skrivit. Min sång är densamma som hennes. Den handlar om ljusets imperium.