Fortsätt till huvudinnehåll

Per Shapiro och gnosticismen



En av de stora frågorna för samtiden handlar om människans relation till naturen. Frågan intresserar mig i högsta grad. En period ägnade jag ganska mycket tid åt att studera Arne Naess ekosofi, vilken handlar om just den frågan. Per Shapiro behandlar den i ett avsnitt i Folkets Radio, ”Den brutna kontakten med moder jord.”. Men han belyser frågan ur ett perspektiv som jag inte har sett tidigare. Han anknyter till gnosticismen.

Vad är gnosticismen? Religionshistoriskt brukar begreppet syfta på en samling religiösa idéer som florerade i medelhavsområdet för ca 1800-2000 år sedan. Begreppet gnosis brukar syfta på en metafysisk insikt om tillvarons djupare natur. Vi vet mer om gnosticismen nu än man har gjort på årtusenden, eftersom en egyptisk bonde fann papyrusrullar med gnostiska texter i en kruka begravd i sanden nära staden Nag Hammadi i Egypten 1945.

Min bild av gnostikerna var att de var mycket negativa mot världen, kosmos och livet som vi känner det. De menade att en ond skapargud hade fångat oss i ett slags fängelse och gnostikerna försökte bryta sig ur den mörka hålan. Men i ”Den brutna kontakten med moder jord” intervjuar Per Shapiro en amerikansk mytologiforskare, John Lamb Lash, som presenteras som shaman och nutida gnostiker. Budskapet är att vi har missförstått gnostikerna. De var egentligen en slags intellektuella shamaner som hade en djup respekt för moder Jord. Jag tycker att budskapet, såsom Lasch och Shapiro förklarar det, har stora likheter med Arne Naess ekosofi. Den ekologiska aspekten av budskapet har jag inga invändningar mot. Jag känner också en djup vördnad inför naturen. Och jag förfasas över utvecklingen mot en alltmer artificiell värld som inte bara är avskärmad från naturen, utan även ödelägger den. Min övertygelse är att om vi ödelägger naturen så ödelägger vi samtidigt oss själva. Det går inte att hålla isär människorna från den naturliga ordningen. Det är två sidor av samma mynt.

Lash vänder så att säga på kritiken som har riktats mot gnostikerna. Han menar att det inte var de som drevs av ett hat mot naturen, kosmos och det biologiska livet. Det är i själva verket de kristna kritikerna av gnosticismen som har blivit lurade av en falsk gud, som avskyr livet, naturen och kosmos. Eftersom det går tillbaka till stamfadern Abraham så har även judarna och senare muslimerna blivit lurade av samma främmande entitet. Men, om vi börjar med kristendomen, stämmer det att den är ”biofob” och ser ner på naturen och livet? Så här beskriver den kristna filosofen Wolfgang Smith den kristna synen på världen:
”…the world was created by a beneficent God, and is itself inherently good. According to this Christian belief — which apparently was shared more or less by the major philosophical schools of antiquity — the uncorrupted cosmos constitutes in truth a masterpiece as perfect as anything not itself divine can be. What is more, it is said to constitute actually a theophany, a kind of reflection or image of God himself; for as St. Paul declares: “The invisible things of him, from the creation of the world, are clearly seen, being understood from the things that are made, even his eternal power and Godhead.”
Om den här beskrivningen av kristendomens syn på kosmos stämmer så verkar det som att Lasch kan ha rätt i att kristna kritiker har missförstått eller förvrängt det gnostiska budskapet, men han har själv i lika hög grad missförstått kristendomen. Om vi jämför Lashs tolkning av gnosticismen med kristendomen såsom Smith förstår den är de i själva verket överens om att naturen förtjänar djup respekt och vördnad. Smith menar också att den synen stämmer överens med antikens stora filosofiska skolor (som inte var kristna). Värt att notera är också att den kristna tänkaren Smith och gnostikern Lasch verkar vara överens om att såna som avskyr det naturliga håller på att inta en dominerande ställning i världen. Men de är inte överens om orsaken till den utvecklingen. Smith kallar dem ”neognostiker”, men han använder då ordet i den meningen där det står för någon som är fientligt sinnad mot kosmos. Det är lätt att drabbas av begreppsförvirring här.

Jag tycker mig se en annan skillnad mellan Laschs gnosticism och kristendomen. De är överens om att naturen förtjänar djup vördnad, men kristna, muslimer och judar har en himmelsk Gud, en Fader som är transcendent. Såvitt jag förstår, åtminstone från just den här intervjun med Lasch, så finns ingen sådan transcendent princip i hans gnosticism. Liksom Arne Naess dyrkar han moder jord.

I programmet finns många positiva hänvisningar till naturfolken. Så här säger dock Oglala Lakota-shamanen Black Elk: ”Is not the sky a father and the earth a mother, and are not all living things with feet or wings or roots their children?” Black Elk har alltså inte bara en jordisk Moder, utan även en himmelsk Fader. Var är Fadern i Laschs gnosticism? Hela biosfären genomsyras väl av två poler, en maskulin och en feminin? Och polernas förening uttrycker sig i fruktbarhet.

Hur är det med de andra stora religionerna som finns i vår tid? I ”Religion and the Order of Nature” argumenterar Seyyed Hossein Nasr för att förstörelsen av naturen har förvärrats av den reduktionistiska synen på naturen som har förts fram av modern sekulär vetenskap. Vad som behövs, enligt Nasr, är att återupptäcka en sanning som alla stora religioner tidigare har vittnat om: nämligen att naturen är helig. Även Nasrs utläggning av olika religioners läror visar alltså att Laschs gnostiska kritik av dem är missvisande: naturen har vördats av dem alla. Men Nasr och Lasch skulle sannolikt vara överens om att vördnaden har gått förlorad någonstans längs vägen.




Jag tror att Wolfgang Smith är inne på rätt spår när han spårar vår tids problem tillbaka till Descartes dualism. Där splittras verkligheten i två delar. En del är materiell och mekanisk och kan fritt exploateras av människan, res cogitans, på samma sätt som vi använder maskiner som bara finns för att tjäna oss. Min reflektion är att i förlängningen får vi miljardärsklubben i Davos som verkar uppfatta sig som en slags ”res cogitans” medan resten av mänskligheten och naturen är res extensa. För dem är vi bara en slags själlösa biologiska robotar som finns för att kontrolleras och exploateras av den teknokratiska eliten och deras system.

Avslutningsvis rekommenderar jag den här intervjun med dr. Timothy Winter aka Schejk Abdal Hakim Murad. Han diskuterar samma problem som tas upp i Shapiros program, men inte från ett gnostiskt, utan från ett muslimskt perspektiv.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

iyah may: Karmageddon II

Vi är på väg in i nya tider, och jag känner inte till någon annan som har fångat det i ord på ett mer rörande och samtidigt kraftfullt sätt än iyah may. Hennes pop-version av Karmageddon gjorde ett starkt intryck på mig, men nu har hon kommit med en ackustisk version som, åtminstone för mig, är ännu starkare. En fördel med pop-versionen var att den hade en intressant kontrast mellan musiken och orden, där musiken fick mig att tro att hon skulle börja sjunga om sina känslor och med den förväntan blev orden nästan en chock. Den ackustiska versionen har fördelen att hennes vackra röst kommer mer till sin rätt och det känns som att budskapet går fram tydligare. Jag skulle inte bli förvånad om den ackustiska versionen kommer nå ännu fler människor än pop-versionen (som ligger på 3,2 miljoner visningar på youtube efter 2 månader). Jag tänker på ”Rich men north of Richmond” av Oliver Anthony som efter 2 år ligger på nära 200 miljoner visningar på youtube. Den var också fri från musikindustrin...

Iyah May: Karmageddon

Varför skulle en medelålders filosofilärare gilla en ung popsångare? Frågan är kanske skrattretande: uppenbarligen för att hon är vacker! Men det finns många vackra unga popsångare som har passerat genom det ständiga informationsflödet som vi konstant utsätts för utan att de har väckt mitt intresse. Så, vad är det med just den här vackra unga popsångaren som har fångat mig? Är det att hon även är läkare? Det är nog en ovanlig kombination, men innan jag lyssnade på henne hörde jag att hennes manager hade försökt få henne att censurera sin sång, men hon hade vägrat. De gick skilda vägar och hon hade istället publicerat den i egen regi med sin producent. Det väckte mitt intresse. Vad ville managern som representerar musikindustrin att vi inte skulle höra?  När jag sedan verkligen lyssnade på hennes ord, blev jag berörd och fångad. Hon sa ju, i form av en vacker sång, nästan allt jag redan gick och bar på.  För det första skulle jag kalla "Karmageddon"  för en mycket träffand...

Den gudomliga komedin

Jag har ett behov av att uttrycka mina tankar. Om någon läser det, så är det bra. Om ingen läser det, så accepterar jag det också. Om en person finner något värdefullt i orden, så är jag nöjd. I vardagen talar vi nästan aldrig om djupare eller allvarliga saker. Och om något sådant kommer upp så upprepar de flesta bara vad de har hört på teve. Det stör mig, så jag har en blogg som en ventil för att kunna uttrycka mina egentliga tankar, åsikter och frågor. Namnet på bloggen som jag har haft längst och som har flyttat några gånger, har varit ”Gudomlig komedi”. Tidvis har den haft ganska många läsare, En del saker har ändrats med tiden, eftersom jag har lärt mig nya saker och fått nya insikter. Det är bara pappskallar som aldrig byter åsikter. Sedan finns vindflöjlar som byter åsikter beroende på hur vindarna blåser. Jag vill inte vara som varken den ena eller den andra. En sak som inte har förändrats med tiden är vad den gudomliga komedin symboliserar. Det är en hänvisning till Dante ...