Vad är verkligt och vad är inte verkligt är frågor som har följt människorna i alla tider. Är bara det som kan mätas, räknas och vägas verkligt? Det är i stort sett vad materialisterna hävdar. De hänvisar ofta till evolutionsteorin för att avvisa konkurrerande idéer. Men är evolutionsteorin lika stabil och vetenskapligt hållbar som försvararna vill få oss att tro? För att undersöka den frågan vänder jag mig till Thomas Nagel som är en välrenommerad amerikansk filosof.
Det är lätt att få intrycket att det bara är religiösa fundamentalister som ifrågasätter evolutionsteorins generella anspråk på att kunna avgöra vad som är verkligt och vad som är overkligt, men det är inte sant. Thomas Nagel är ateist. Jag vill vara tydlig med att det som ifrågasätts inte är vetenskapliga fakta, utan de mer generella anspråken på att ha nyckeln till att kunna avgöra hela sanningen om tingens natur. Till exempel är vi människor, men vad betyder det? Är vi inget annat än nakna apor, eller är vi något mer än så?
Jag stötte på Nagels namn första gången när jag studerade filosofi i Uppsala på 90-talet. Hans bok ”What Does It All Mean?” användes i grundkursen. År 2012 publicerades en läsvärd bok av honom med titeln ”Mind and Cosmos”. Den har den talande undertiteln ”Why the materialist Neo-Darwinian conception of nature is almost certainly false”.
Nagel menar att den vetenskapliga revolutionen på 1600-talet lade grunden för stora framsteg i vår förståelse av naturen, men den byggde på en begränsning av synfältet. Den bortsåg bland annat från medvetande, mening, värde och intention. De fysiska vetenskaperna, så som de har utvecklats sedan dess, beskriver med matematikens hjälp hur det materiella är uppbyggt och lagarna som ordnar det i tid och rum. Som fysiska organismer består vi förstås av samma materiella beståndsdelar som det fysiska universum. Men är det hela sanningen om människan?
Det finns en dröm om att de fysiska vetenskaperna en dag ska kunna förklara allting. Nagel ifrågasätter den idén. Han skriver att de fysiska vetenskaperna kan beskriva organismer som oss själva som delar av en objektiv ordning i tid och rum, men de kan inte förklara de subjektiva upplevelserna hos sådana organismer. De kan inte förklara hur världen framträder ur de olika organismernas perspektiv. Vår förmåga att uppleva verkligheten ligger utanför de fysiska vetenskapernas räckvidd. Trots de stora framstegen som har gjorts inom de fysiska vetenskaperna så har de alltså lämnat en viktig del oförklarad, nämligen att vi inte bara är biologiska organismer, vi är medvetna biologiska organismer.
Om vi följer evolutionsteorin så ligger en lång process av biologisk evolution bakom att det finns medvetna organismer. Men en rent fysisk process kan inte förklara medvetandet. Enligt Nagel måste den biologiska evolutionen därför vara något mer än en fysisk process. Han hävdar att för att kunna förklara existensen av medvetandet måste evolutionsteorin bli något mer än en fysikalisk teori. Nagel försöker inte presentera en sådan teori, utan nöjer sig med att peka på bristerna i den neo-darwinistiska teorin, men han ger några förslag. Han föreslår exempelvis att eftersom den materialistiska teorin antagligen är felaktig, så kan en helt annan typ av principer vara verksamma i naturens historia, principer som till sin logiska form snarare är teleologiska än mekanistiska. Teleologiska förklaringar handlar om ändamål. Han pekar alltså på förklaringar bortom de mekanistiska modellerna som brukar gå hand i hand med en materialistisk verklighetsuppfattning..
Nagel hoppas att evolutionsteorin kan utvecklas till en teori som även kan förklara det som inte tillhör den fysiska ordningen. Han går inte lika långt som Wolfgang Smith, som jag har skrivit om tidigare, men även Nagel öppnar en dörr för forntida tänkares återkomst.
I förlängningen kan bristerna i evolutionsteorin som Nagel pekar på öppna upp för det som idéhistorikern Arthur Lovejoy kallade för ”the great chain of being”, vilket han definierade som ”The conception of the universe as ... ranging in hierarchical order from the meagerest kinds of existents … through ”every possible” grade up to the ens perfectissimum.” Han skriver att den här idén - ”has, in one form or another, been the dominant official philosophy of the larger part of civilized mankind through most of its history.” (1)
En möjlighet för den som upplever samtidens mentalitet som en kvävande tvångströja är att släppa taget och istället återförenas med den civiliserade mänsklighetens stora tänkare och lärare som Platon och Aristoteles för västerlänningar. I vår tid har en sådan vision försvarats av tänkare som Huston Smith, Seyyed Hossein Nasr, vår svenske Tage Lindbom och andra representanter för vad som ibland kallas för ”den Traditionella skolan”. En av behållningarna med att öppna sinnet för forntida tankar är att vi befrias från föreställningen att vi inte är något annat än ett gäng nakna själlösa mekaniska apor, istället får vi tillbaka vår själ.
Det moderna samhället verkar befinna sig i kris på alla sätt och vis: ekonomiskt, ekologiskt, psykologiskt, politiskt, moraliskt och socialt. Lite forntida visdom som lär ut tidlös besinning kanske är exakt vad vår besinningslösa tid behöver? (2)
(1) Citerat från ”Beyond the post-modern mind” av Huston Smith
(2) Jag anspelar på Kurt Almkvists antologi ”Tidlös besinning i besinningslös tid.”
Det är lätt att få intrycket att det bara är religiösa fundamentalister som ifrågasätter evolutionsteorins generella anspråk på att kunna avgöra vad som är verkligt och vad som är overkligt, men det är inte sant. Thomas Nagel är ateist. Jag vill vara tydlig med att det som ifrågasätts inte är vetenskapliga fakta, utan de mer generella anspråken på att ha nyckeln till att kunna avgöra hela sanningen om tingens natur. Till exempel är vi människor, men vad betyder det? Är vi inget annat än nakna apor, eller är vi något mer än så?
Jag stötte på Nagels namn första gången när jag studerade filosofi i Uppsala på 90-talet. Hans bok ”What Does It All Mean?” användes i grundkursen. År 2012 publicerades en läsvärd bok av honom med titeln ”Mind and Cosmos”. Den har den talande undertiteln ”Why the materialist Neo-Darwinian conception of nature is almost certainly false”.
Nagel menar att den vetenskapliga revolutionen på 1600-talet lade grunden för stora framsteg i vår förståelse av naturen, men den byggde på en begränsning av synfältet. Den bortsåg bland annat från medvetande, mening, värde och intention. De fysiska vetenskaperna, så som de har utvecklats sedan dess, beskriver med matematikens hjälp hur det materiella är uppbyggt och lagarna som ordnar det i tid och rum. Som fysiska organismer består vi förstås av samma materiella beståndsdelar som det fysiska universum. Men är det hela sanningen om människan?
Det finns en dröm om att de fysiska vetenskaperna en dag ska kunna förklara allting. Nagel ifrågasätter den idén. Han skriver att de fysiska vetenskaperna kan beskriva organismer som oss själva som delar av en objektiv ordning i tid och rum, men de kan inte förklara de subjektiva upplevelserna hos sådana organismer. De kan inte förklara hur världen framträder ur de olika organismernas perspektiv. Vår förmåga att uppleva verkligheten ligger utanför de fysiska vetenskapernas räckvidd. Trots de stora framstegen som har gjorts inom de fysiska vetenskaperna så har de alltså lämnat en viktig del oförklarad, nämligen att vi inte bara är biologiska organismer, vi är medvetna biologiska organismer.
Om vi följer evolutionsteorin så ligger en lång process av biologisk evolution bakom att det finns medvetna organismer. Men en rent fysisk process kan inte förklara medvetandet. Enligt Nagel måste den biologiska evolutionen därför vara något mer än en fysisk process. Han hävdar att för att kunna förklara existensen av medvetandet måste evolutionsteorin bli något mer än en fysikalisk teori. Nagel försöker inte presentera en sådan teori, utan nöjer sig med att peka på bristerna i den neo-darwinistiska teorin, men han ger några förslag. Han föreslår exempelvis att eftersom den materialistiska teorin antagligen är felaktig, så kan en helt annan typ av principer vara verksamma i naturens historia, principer som till sin logiska form snarare är teleologiska än mekanistiska. Teleologiska förklaringar handlar om ändamål. Han pekar alltså på förklaringar bortom de mekanistiska modellerna som brukar gå hand i hand med en materialistisk verklighetsuppfattning..
Nagel hoppas att evolutionsteorin kan utvecklas till en teori som även kan förklara det som inte tillhör den fysiska ordningen. Han går inte lika långt som Wolfgang Smith, som jag har skrivit om tidigare, men även Nagel öppnar en dörr för forntida tänkares återkomst.
I förlängningen kan bristerna i evolutionsteorin som Nagel pekar på öppna upp för det som idéhistorikern Arthur Lovejoy kallade för ”the great chain of being”, vilket han definierade som ”The conception of the universe as ... ranging in hierarchical order from the meagerest kinds of existents … through ”every possible” grade up to the ens perfectissimum.” Han skriver att den här idén - ”has, in one form or another, been the dominant official philosophy of the larger part of civilized mankind through most of its history.” (1)
En möjlighet för den som upplever samtidens mentalitet som en kvävande tvångströja är att släppa taget och istället återförenas med den civiliserade mänsklighetens stora tänkare och lärare som Platon och Aristoteles för västerlänningar. I vår tid har en sådan vision försvarats av tänkare som Huston Smith, Seyyed Hossein Nasr, vår svenske Tage Lindbom och andra representanter för vad som ibland kallas för ”den Traditionella skolan”. En av behållningarna med att öppna sinnet för forntida tankar är att vi befrias från föreställningen att vi inte är något annat än ett gäng nakna själlösa mekaniska apor, istället får vi tillbaka vår själ.
Det moderna samhället verkar befinna sig i kris på alla sätt och vis: ekonomiskt, ekologiskt, psykologiskt, politiskt, moraliskt och socialt. Lite forntida visdom som lär ut tidlös besinning kanske är exakt vad vår besinningslösa tid behöver? (2)
(1) Citerat från ”Beyond the post-modern mind” av Huston Smith
(2) Jag anspelar på Kurt Almkvists antologi ”Tidlös besinning i besinningslös tid.”
Kommentarer
Skicka en kommentar