Fortsätt till huvudinnehåll

Kvantgåtan del 1, en introduktion

Går det att förena mänsklighetens äldsta visdom och den mest avancerade moderna kunskapen? För att få ett ordentligt svar på frågan behöver vi en tänkare som har både djupa insikter i traditionell metafysik och modern vetenskap. Det finns nog ingen som är mer kvalificerad att vägleda oss än Wolfgang Smith.



På universitetet studerade han filosofi, fysik och matematik och doktorerade i matematik vid Columbia University. Han jobbade som fysiker för Bell Aircraft Corporation där han forskade om aerodynamik. Han var professor i matematik vid MIT, UCLA och Oregon State University där han forskade om differentialgeometri. Han lämnade det akademiska livet 1992 och har sedan dess levt i avskildhet och utvecklat sina idéer i en rad böcker och artiklar. Han håller kvantfysiken högt, men är kritisk mot tolkningarna som har gjorts av den. För att förstå honom måste man först och främst skilja mellan vetenskapliga fakta och scientistiska hypoteser. Det är inte fakta som han ifrågasätter, utan den filosofiska tolkningen av dem.

Alla mänskliga samhällen har en stor berättelse om världen som man samlas kring. Grekerna hade sin mytologi med gudar som Zeus, Apollon och Atena och hjältar som Herkules. Under medeltiden handlade den stora berättelsen till stor del om relationen mellan människa och Gud. Men sedan kom den vetenskapliga revolutionen som ifrågasatte många antaganden som hade varit grundläggande för den medeltida världsbilden. En ny tid, med en ny stor berättelse, tog sin början. Den här gången med den nya vetenskapen i en central roll.

Enligt Wolfgang Smith befinner vi oss nu i slutet av ett 400 år långt projekt som har handlat om att reducera världen till kvantiteter. Men kan allting verkligen reduceras till några slags fundamentala partiklar? 1925 drog en ung fysiker vid namn Werner Von Heisenberg slutsatsen att han måste släppa alla sina grundläggande antaganden för att de inte stämde med resultaten av experimenten som utfördes (1). Istället för att försöka få data att passa in i en etablerad mall, bestämde han sig för att följa data och låta dem föra honom till en lämplig slutsats. Wolfgang Smith menar att vår förståelse av världen förändrades djupt vid den här tidpunkten. Förändringen kan ses i analogi med när Galilei, Kopernikus och Newton lade fram sina observationer och teorier som ledde till en stor förändring av vår förståelse av världen.

Vi befinner oss nu mitt i ett skifte av samma magnitud som den vetenskapliga revolutionen som inleddes för ca 400 år sedan. De kommande årtiondena kan vi därför förvänta oss stora förändringar av vår förståelse av världen och vad vi berättar om den. Projektet att reducera världen till kvantiteter har nått sin slutpunkt. Den stora berättelsen som har haft en central roll för det moderna väst i 400 år håller inte längre ihop. 

Precis som för 400 år sedan kan vi nog förvänta oss att dogmatiskt sinnade människor har svårt att tänka om. Fast den här gången försvarar de vad man kan kalla för scientistisk ortodoxi. De anser själva att de talar för vetenskapen. Men gör de verkligen det?




1) The Development of Quantum Mechanics (1925 – 1927) - Heisenberg-Gesellschaft

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

I otakt med tidsandan

På 90-talet var jag mitt inne i en slags intellektuell omvändelseprocess. Jag var student på universitetet, men ägande inte så mycket tid åt kursböckerna, istället följde jag ett spår som jag hade upptäckt själv. Framför allt var det en antologi med texter av den franska metafysikern René Guénon sammanställda och översatta av Kurt Almqvist som gjorde ett starkt intryck på mig. Den hette "I tjänst hos det Enda". Sedan tonåren hade jag haft en stark upplevelse att något var fel med samtiden. Den verkade så tom och människorna så håglösa. Det samtida samhället var mer som en maskin än som ett levande samhälle. Men jag kände mig inte tom, och jag upplevde inte mig själv som en robot, så jag kände mig inte hemma i den sterilt mekaniska omgivningen. En av tänkarna som jag upptäckte och läste med stort intresse under den tiden var Tage Lindbom, som jag fann via mina studier av Kurt Almqvists böcker. Nu har hans son, Tomas Lindbom, skrivit en biografi om sin far: ”I otakt med samtide

Bortom materialismen

Vad är verkligt och vad är inte verkligt är frågor som har följt människorna i alla tider. Är bara det som kan mätas, räknas och vägas verkligt? Det är i stort sett vad materialisterna hävdar. De hänvisar ofta till evolutionsteorin för att avvisa konkurrerande idéer. Men är evolutionsteorin lika stabil och vetenskapligt hållbar som försvararna vill få oss att tro? För att undersöka den frågan vänder jag mig till Thomas Nagel som är en välrenommerad amerikansk filosof. Det är lätt att få intrycket att det bara är religiösa fundamentalister som ifrågasätter evolutionsteorins generella anspråk på att kunna avgöra vad som är verkligt och vad som är overkligt, men det är inte sant. Thomas Nagel är ateist. Jag vill vara tydlig med att det som ifrågasätts inte är vetenskapliga fakta, utan de mer generella anspråken på att ha nyckeln till att kunna avgöra hela sanningen om tingens natur. Till exempel är vi människor, men vad betyder det? Är vi inget annat än nakna apor, eller är vi något mer

Sancho Panzas väderkvarnar

Jag undrar vad Tage Lindbom skulle ha sagt om nya ord som ”triggervarning” och kraven på ”säkra utrymmen” där stackars studenter kan gömma sig från kritiska tankar och annat skrämmande. Jag tror inte att den utvecklingen skulle ha förvånat honom. Dessa inledande ord kan för övrigt läsas som just en triggervarning för känsliga egalitärer. Läs vidare på egen risk. Läs inte "Sancho Panzas väderkvarnar." Bland filosofer är det inget ovanligt med starka uppgörelser med samtiden. På 90-talet nåddes många tänkande människor exempelvis av Georg-Henrik von Wrights ”Myten om framsteget”. Jag minns att jag såg den säljas i Pressbyrån på Korsvägen i Göteborg, så jag antar att den kunde köpas nästan överallt där det fanns böcker till salu. Bokens ifrågasättande av en av vår tids stora berättelser, alltså just "myten om framsteget", retade konformister och gav eftertänksamma människor något att begrunda. I boken citerade han Ludwig Wittgenstein som har skrivit följande ord : ”An