Fortsätt till huvudinnehåll

Kvantgåtan del 1, en introduktion

Går det att förena mänsklighetens äldsta visdom och den mest avancerade moderna kunskapen? För att få ett ordentligt svar på frågan behöver vi en tänkare som har både djupa insikter i traditionell metafysik och modern vetenskap. Det finns nog ingen som är mer kvalificerad att vägleda oss än Wolfgang Smith.



På universitetet studerade han filosofi, fysik och matematik och doktorerade i matematik vid Columbia University. Han jobbade som fysiker för Bell Aircraft Corporation där han forskade om aerodynamik. Han var professor i matematik vid MIT, UCLA och Oregon State University där han forskade om differentialgeometri. Han lämnade det akademiska livet 1992 och har sedan dess levt i avskildhet och utvecklat sina idéer i en rad böcker och artiklar. Han håller kvantfysiken högt, men är kritisk mot tolkningarna som har gjorts av den. För att förstå honom måste man först och främst skilja mellan vetenskapliga fakta och scientistiska hypoteser. Det är inte fakta som han ifrågasätter, utan den filosofiska tolkningen av dem.

Alla mänskliga samhällen har en stor berättelse om världen som man samlas kring. Grekerna hade sin mytologi med gudar som Zeus, Apollon och Atena och hjältar som Herkules. Under medeltiden handlade den stora berättelsen till stor del om relationen mellan människa och Gud. Men sedan kom den vetenskapliga revolutionen som ifrågasatte många antaganden som hade varit grundläggande för den medeltida världsbilden. En ny tid, med en ny stor berättelse, tog sin början. Den här gången med den nya vetenskapen i en central roll.

Enligt Wolfgang Smith befinner vi oss nu i slutet av ett 400 år långt projekt som har handlat om att reducera världen till kvantiteter. Men kan allting verkligen reduceras till några slags fundamentala partiklar? 1925 drog en ung fysiker vid namn Werner Von Heisenberg slutsatsen att han måste släppa alla sina grundläggande antaganden för att de inte stämde med resultaten av experimenten som utfördes (1). Istället för att försöka få data att passa in i en etablerad mall, bestämde han sig för att följa data och låta dem föra honom till en lämplig slutsats. Wolfgang Smith menar att vår förståelse av världen förändrades djupt vid den här tidpunkten. Förändringen kan ses i analogi med när Galilei, Kopernikus och Newton lade fram sina observationer och teorier som ledde till en stor förändring av vår förståelse av världen.

Vi befinner oss nu mitt i ett skifte av samma magnitud som den vetenskapliga revolutionen som inleddes för ca 400 år sedan. De kommande årtiondena kan vi därför förvänta oss stora förändringar av vår förståelse av världen och vad vi berättar om den. Projektet att reducera världen till kvantiteter har nått sin slutpunkt. Den stora berättelsen som har haft en central roll för det moderna väst i 400 år håller inte längre ihop. 

Precis som för 400 år sedan kan vi nog förvänta oss att dogmatiskt sinnade människor har svårt att tänka om. Fast den här gången försvarar de vad man kan kalla för scientistisk ortodoxi. De anser själva att de talar för vetenskapen. Men gör de verkligen det?




1) The Development of Quantum Mechanics (1925 – 1927) - Heisenberg-Gesellschaft

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

iyah may: Karmageddon II

Vi är på väg in i nya tider, och jag känner inte till någon annan som har fångat det i ord på ett mer rörande och samtidigt kraftfullt sätt än iyah may. Hennes pop-version av Karmageddon gjorde ett starkt intryck på mig, men nu har hon kommit med en ackustisk version som, åtminstone för mig, är ännu starkare. En fördel med pop-versionen var att den hade en intressant kontrast mellan musiken och orden, där musiken fick mig att tro att hon skulle börja sjunga om sina känslor och med den förväntan blev orden nästan en chock. Den ackustiska versionen har fördelen att hennes vackra röst kommer mer till sin rätt och det känns som att budskapet går fram tydligare. Jag skulle inte bli förvånad om den ackustiska versionen kommer nå ännu fler människor än pop-versionen (som ligger på 3,2 miljoner visningar på youtube efter 2 månader). Jag tänker på ”Rich men north of Richmond” av Oliver Anthony som efter 2 år ligger på nära 200 miljoner visningar på youtube. Den var också fri från musikindustrin...

Tiden är ur led: iyah may, Bob Vylan och Kneecap

Den sista veckan har västliga medier varit upprörda över artister i Glastonbury som tydligt gav uttryck för sitt missnöje med Israels folkmord på palestinier. Man kunde se ett stort folkhav med till största delen ljushyade västerlänningar där många besökare bar den palestinska flaggan. Det har funnits många fejkrebeller som har lanserats av musikindustrin som inte alls utgjorde ett problem för den härskande klassen i väst. Men när BBC gjorde misstaget att censurera Kneecap och bytte till en annan kamera, där det visade sig att Bob Vylan var ännu radikalare och ledde deltagarna att skandera: ”Death, death to the IDF” i direktsändning så fick BBC problem. Den härskande klassen har ju jobbat för att manipulera fram ett stöd för folkmordet, och nu livesände BBC en sådan sång. Det är skillnaden mellan en fejkrebell och en riktig rebell: en riktig rebell är en fara för den härskande klassens planer. Jag tror Caitlin Johnstone har rätt i att vi såg födelsen av en autentisk motkultur, det vill...

Cyberpunkbarden Ren

Nya artister, som har något att säga, är något jag gillar att gräva i. För ett tag sedan hörde jag talas om Ren. Men han kallades för en rappare. Jag har inget emot rap, men det brukar inte vara min stil så jag sorterade först bort honom. Men han dök upp i mitt flöde fler gånger och jag leddes så småningom till en sång som heter ”Hi Ren”. Sången gjorde mig djupt imponerad och jag insåg att det kan vara ett stort misstag att låta sig styras för mycket av stilkategorier.  Det är för övrigt en sak som är utmärkande för Ren. Det är väldigt svårt att placera honom i en genre, för han rör sig själv ledigt mellan olika stilar. Folk-rap kanske kan fungera, men jag föredrar att kalla honom en cyberpunkbard. ”Bard” står för inslaget av folk och berättande, och det känns rätt att använda ordet på en walesare. Cyberpunkdelen återkommer jag till. ”Hi Ren” var sången som fångade mig först. Ren har själv lidit av autoimmunitet. psykos och boreliainfektion (lyme disease). Den erfarenheten är bak...