Fortsätt till huvudinnehåll

Herr Råbock och traditionalismen II

Herr Råbock har skrivit ett nytt debattinlägg om Tage Lindbom och traditionalismen. Det är ett missvisande hopkok värdigt en sensationslysten murvel i en kvällsblaska. Jag hade hoppats att alternativ till de gamla medierna skulle försöka hålla sig över den nivån.

Min första invändning mot herr Råbocks inlägg är därför av moralisk natur. Den gyllene regeln finns uttryckt i många olika religioner och filosofier. I Bibeln kan vi läsa: ”Allt som ni vill att andra ska göra mot er, det ska ni också göra mot dem.” I islam finns principen uttryckt i hadith 13: ”Ingen av er är i sanning en troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv.”

Om jag skulle anklaga herr Råbock för att vara en antisemitisk islamist så skulle han protestera och säga att han har lämnat sånt bakom sig. Men ändå är det just så han själv beter sig mot René Guénon, och genom honom kastar han också en missvisande slöja av konstigheter över Tage Lindbom och hans läromästare Frithiof Schuon. Herr Råbock har rätt i att en ung René Guénon undersökte olika nyandliga strömningar i sin tid. Men den intellektuella hedern kräver att vi också redovisar att han senare författade texter som fyller två böcker som ägnas åt att visa hur de strömningarna leder fel. Om någon är seriöst intresserad av att förstå René Guénons tankar så länkar jag till böckerna i engelsk översättning här: ”Theosophy – history of a pseudo-religion” och ”The spiritist fallacy”.  Begreppet kontrainitiation spelar en viktig roll i Guénons tänkande, så frågan är viktig för en korrekt förståelse av honom.

Såvitt jag har förstått har även herr Råbock prövat sig fram och kommit fram till att vissa läror eller miljöer inte ledde till något gott. Han är tex inte längre en antisionistisk islamist (jag tror han kallade sig så en period). René Guénon undersökte olika andliga strömningar, men i ett senare skede av sitt liv fann han sitt andliga hem i sufismens islam och levde resten av sitt liv som praktiserande muslim i Egypten.

Av något skäl är det väldigt viktigt för herr Råbock att försöka visa att Tage Lindboms läromästare inte var ”riktiga muslimer”. Det implicerar att även Tage Lindbom misstog sig. Han trodde sig vara muslim, men läste koranen och utförde tidebönen förgäves. Han var egentligen något annat, för det säger herr Råbock. Här påminner herr Råbock om de islamistiska takfiristerna som inte litar på Gud, utan istället sätter upp sig själva som både domare och bödlar. Herr Råbock använder inte fysiskt våld, som väl är. Men ad hominem är inte heller fint. På den här punkten skulle jag beskriva herr Råbock som en slags sekulär takfirist. Han är inte troende, men tycker sig vara i en position att avgöra vem som är en ”riktig muslim” och vem som inte är det. 




Jag tror att både många troende muslimer och kristna skulle hålla med om att det inte är vår sak att avgöra vem som är en riktig muslim eller vem som är sant kristen. Det är ytterst en sak mellan den troende och Gud, alltså en vertikal relation. I ett tidigare inlägg påpekade jag att herr Råbock inte verkar ha någon förståelse för den vertikala dimensionen. Här är ytterligare ett exempel på den saken. Om han inte förstår ”den vertikala dimensionen” så kan han heller inte förstå traditionalismen och inte heller islam eller någon annan religion eller lära av det slag som försvaras av traditionalisterna. Det blir som Platon utan idévärlden eller William Blake med ”the doors of perception” stängda eller Jesus utan Fader och himmelrike.

Herr Råbocks inlägg för mina tankar till ett citat som brukar tillskrivas Eleanor Roosevelt: ”Great minds discuss ideas. Average minds discuss events. Small minds discuss people.” Tyvärr rör sig herr Råbocks inlägg nästan helt på nivån av ”small minds.” Här har vi tänkare som inte framhäver sig själva, utan vill att vi ska fokusera på idéerna som de inte gör anspråk på att ha kommit på själva. Men ändå pratar vi om budbärarna, istället för att diskutera idéerna som de försöker påminna oss om.

Svaret på frågan hur Tage Lindbom kunde bli inspirerad av traditionalisterna eller islam får förstås inget seriöst svar av herr Råbocks missvisande och tendentiösa ad hominem. Men jag kan i alla fall säga en sak. De anslöt sig inte till ”islamisterna” eller ”fundamentalisterna” utan till det traditionella islam där sufismen (tasawwuf) har en central roll. Där respekteras Ibn Arabi, som nämns i inlägget. Här förklarar Shaykh Abdal Hakim Murad:Tasawwuf is at the heart of Islam”


Herr Råbocks artikel: "Tage Lindbom och hans mästare"

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

I otakt med tidsandan

På 90-talet var jag mitt inne i en slags intellektuell omvändelseprocess. Jag var student på universitetet, men ägande inte så mycket tid åt kursböckerna, istället följde jag ett spår som jag hade upptäckt själv. Framför allt var det en antologi med texter av den franska metafysikern René Guénon sammanställda och översatta av Kurt Almqvist som gjorde ett starkt intryck på mig. Den hette "I tjänst hos det Enda". Sedan tonåren hade jag haft en stark upplevelse att något var fel med samtiden. Den verkade så tom och människorna så håglösa. Det samtida samhället var mer som en maskin än som ett levande samhälle. Men jag kände mig inte tom, och jag upplevde inte mig själv som en robot, så jag kände mig inte hemma i den sterilt mekaniska omgivningen. En av tänkarna som jag upptäckte och läste med stort intresse under den tiden var Tage Lindbom, som jag fann via mina studier av Kurt Almqvists böcker. Nu har hans son, Tomas Lindbom, skrivit en biografi om sin far: ”I otakt med samtide

Bortom materialismen

Vad är verkligt och vad är inte verkligt är frågor som har följt människorna i alla tider. Är bara det som kan mätas, räknas och vägas verkligt? Det är i stort sett vad materialisterna hävdar. De hänvisar ofta till evolutionsteorin för att avvisa konkurrerande idéer. Men är evolutionsteorin lika stabil och vetenskapligt hållbar som försvararna vill få oss att tro? För att undersöka den frågan vänder jag mig till Thomas Nagel som är en välrenommerad amerikansk filosof. Det är lätt att få intrycket att det bara är religiösa fundamentalister som ifrågasätter evolutionsteorins generella anspråk på att kunna avgöra vad som är verkligt och vad som är overkligt, men det är inte sant. Thomas Nagel är ateist. Jag vill vara tydlig med att det som ifrågasätts inte är vetenskapliga fakta, utan de mer generella anspråken på att ha nyckeln till att kunna avgöra hela sanningen om tingens natur. Till exempel är vi människor, men vad betyder det? Är vi inget annat än nakna apor, eller är vi något mer

Sancho Panzas väderkvarnar

Jag undrar vad Tage Lindbom skulle ha sagt om nya ord som ”triggervarning” och kraven på ”säkra utrymmen” där stackars studenter kan gömma sig från kritiska tankar och annat skrämmande. Jag tror inte att den utvecklingen skulle ha förvånat honom. Dessa inledande ord kan för övrigt läsas som just en triggervarning för känsliga egalitärer. Läs vidare på egen risk. Läs inte "Sancho Panzas väderkvarnar." Bland filosofer är det inget ovanligt med starka uppgörelser med samtiden. På 90-talet nåddes många tänkande människor exempelvis av Georg-Henrik von Wrights ”Myten om framsteget”. Jag minns att jag såg den säljas i Pressbyrån på Korsvägen i Göteborg, så jag antar att den kunde köpas nästan överallt där det fanns böcker till salu. Bokens ifrågasättande av en av vår tids stora berättelser, alltså just "myten om framsteget", retade konformister och gav eftertänksamma människor något att begrunda. I boken citerade han Ludwig Wittgenstein som har skrivit följande ord : ”An