Fortsätt till huvudinnehåll

Herr Råbock och traditionalismen II

Herr Råbock har skrivit ett nytt debattinlägg om Tage Lindbom och traditionalismen. Det är ett missvisande hopkok värdigt en sensationslysten murvel i en kvällsblaska. Jag hade hoppats att alternativ till de gamla medierna skulle försöka hålla sig över den nivån.

Min första invändning mot herr Råbocks inlägg är därför av moralisk natur. Den gyllene regeln finns uttryckt i många olika religioner och filosofier. I Bibeln kan vi läsa: ”Allt som ni vill att andra ska göra mot er, det ska ni också göra mot dem.” I islam finns principen uttryckt i hadith 13: ”Ingen av er är i sanning en troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv.”

Om jag skulle anklaga herr Råbock för att vara en antisemitisk islamist så skulle han protestera och säga att han har lämnat sånt bakom sig. Men ändå är det just så han själv beter sig mot René Guénon, och genom honom kastar han också en missvisande slöja av konstigheter över Tage Lindbom och hans läromästare Frithiof Schuon. Herr Råbock har rätt i att en ung René Guénon undersökte olika nyandliga strömningar i sin tid. Men den intellektuella hedern kräver att vi också redovisar att han senare författade texter som fyller två böcker som ägnas åt att visa hur de strömningarna leder fel. Om någon är seriöst intresserad av att förstå René Guénons tankar så länkar jag till böckerna i engelsk översättning här: ”Theosophy – history of a pseudo-religion” och ”The spiritist fallacy”.  Begreppet kontrainitiation spelar en viktig roll i Guénons tänkande, så frågan är viktig för en korrekt förståelse av honom.

Såvitt jag har förstått har även herr Råbock prövat sig fram och kommit fram till att vissa läror eller miljöer inte ledde till något gott. Han är tex inte längre en antisionistisk islamist (jag tror han kallade sig så en period). René Guénon undersökte olika andliga strömningar, men i ett senare skede av sitt liv fann han sitt andliga hem i sufismens islam och levde resten av sitt liv som praktiserande muslim i Egypten.

Av något skäl är det väldigt viktigt för herr Råbock att försöka visa att Tage Lindboms läromästare inte var ”riktiga muslimer”. Det implicerar att även Tage Lindbom misstog sig. Han trodde sig vara muslim, men läste koranen och utförde tidebönen förgäves. Han var egentligen något annat, för det säger herr Råbock. Här påminner herr Råbock om de islamistiska takfiristerna som inte litar på Gud, utan istället sätter upp sig själva som både domare och bödlar. Herr Råbock använder inte fysiskt våld, som väl är. Men ad hominem är inte heller fint. På den här punkten skulle jag beskriva herr Råbock som en slags sekulär takfirist. Han är inte troende, men tycker sig vara i en position att avgöra vem som är en ”riktig muslim” och vem som inte är det. 




Jag tror att både många troende muslimer och kristna skulle hålla med om att det inte är vår sak att avgöra vem som är en riktig muslim eller vem som är sant kristen. Det är ytterst en sak mellan den troende och Gud, alltså en vertikal relation. I ett tidigare inlägg påpekade jag att herr Råbock inte verkar ha någon förståelse för den vertikala dimensionen. Här är ytterligare ett exempel på den saken. Om han inte förstår ”den vertikala dimensionen” så kan han heller inte förstå traditionalismen och inte heller islam eller någon annan religion eller lära av det slag som försvaras av traditionalisterna. Det blir som Platon utan idévärlden eller William Blake med ”the doors of perception” stängda eller Jesus utan Fader och himmelrike.

Herr Råbocks inlägg för mina tankar till ett citat som brukar tillskrivas Eleanor Roosevelt: ”Great minds discuss ideas. Average minds discuss events. Small minds discuss people.” Tyvärr rör sig herr Råbocks inlägg nästan helt på nivån av ”small minds.” Här har vi tänkare som inte framhäver sig själva, utan vill att vi ska fokusera på idéerna som de inte gör anspråk på att ha kommit på själva. Men ändå pratar vi om budbärarna, istället för att diskutera idéerna som de försöker påminna oss om.

Svaret på frågan hur Tage Lindbom kunde bli inspirerad av traditionalisterna eller islam får förstås inget seriöst svar av herr Råbocks missvisande och tendentiösa ad hominem. Men jag kan i alla fall säga en sak. De anslöt sig inte till ”islamisterna” eller ”fundamentalisterna” utan till det traditionella islam där sufismen (tasawwuf) har en central roll. Där respekteras Ibn Arabi, som nämns i inlägget. Här förklarar Shaykh Abdal Hakim Murad: ”Tasawwuf is at the heart of Islam”


Herr Råbocks artikel: "Tage Lindbom och hans mästare"

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden är ur led: iyah may, Bob Vylan och Kneecap

Den sista veckan har västliga medier varit upprörda över artister i Glastonbury som tydligt gav uttryck för sitt missnöje med Israels folkmord på palestinier. Man kunde se ett stort folkhav med till största delen ljushyade västerlänningar där många besökare bar den palestinska flaggan. Det har funnits många fejkrebeller som har lanserats av musikindustrin som inte alls utgjorde ett problem för den härskande klassen i väst. Men när BBC gjorde misstaget att censurera Kneecap och bytte till en annan kamera, där det visade sig att Bob Vylan var ännu radikalare och ledde deltagarna att skandera: ”Death, death to the IDF” i direktsändning så fick BBC problem. Den härskande klassen har ju jobbat för att manipulera fram ett stöd för folkmordet, och nu livesände BBC en sådan sång. Det är skillnaden mellan en fejkrebell och en riktig rebell: en riktig rebell är en fara för den härskande klassens planer. Jag tror Caitlin Johnstone har rätt i att vi såg födelsen av en autentisk motkultur, det vill...
Skicka en kommentar
Läs mer

Hedendomens återkomst II : identitet

Hur förhåller man sig till att vara medborgare i ett andligen utarmat samhälle som befinner sig i förfall? Distansera sig, verkar som en bra idé. Den första grundläggande frågan i livet tror jag är: Vem är jag? Vad har jag för identitet? Det moderna samhället vill göra oss till konsumenter som identifierar sig med olika varumärken. Det har jag alltid värjt mig emot. Det känns mycket andefattigt och jag ogillar starkt att bli manipulerad. Det har alltid stört mig när någon säger ”vi konsumenter måste….”. Det placerar mig i en ordning där det finns aktiva producenter och massorna, som är passiva konsumenter. Så, jag är inte min bil, mobil, mina kläder, min dator, mitt hus eller mitt bankkonto. Det moderna samhället manipulerar oss med falska dikotomier. Om man använder följande ord utan att fördjupa deras innebörd, så hamnar man lätt i såna falska manipulativa dikotomier. Två sidor skapas som bråkar med varandra, enligt mönstret ”söndra och härska”. Några exempel: jag är skeptisk mot de ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Hedendomens återkomst I

Jag lyssnade på den norska författaren Björn Andreas Bull-Hansen som talade om att hedendomen kommer tillbaks bland unga européer. Det gladde honom och han sa att vi aldrig försvann. Han identifierar alltså sig själv som hedning och påstår att vi alltid har funnits kvar. Jag vill bekräfta att det stämmer, utifrån min personliga erfarenhet. Tradition är ju det som traderas, från generation till generation. Min salig far hade två sidor. En sida försökte anpassa sig till det moderna samhället. Han var ingenjör och drev sin ingenjörsmässighet väldigt långt. Han gjorde klassresan, vilket kanske förstärkte hans försök att passa in. Det var en sida av honom som jag var tvungen att göra upp med. Han förde över en alldeles för smal nyttomoral och rationalitet till mig. Den kändes som en mental tvångströja som inte alls passade mig. När han var ung hade kristendomen fortfarande ett grepp om samhället. I skolan hade de kristendomsundervisning och morgonbön. Han fortsatte följa den kristna läran v...
Skicka en kommentar
Läs mer