Fortsätt till huvudinnehåll

Enda vägen kvar är upp

”The End of Quantum Reality” är en dokumentär som handlar om Wolfgang Smith och hans tänkande. Det är en unik herre vi har att göra med. Han är professor i matematik med både avancerade kunskaper i modern kvantfysik och djupa insikter i traditionell metafysik. Om någon kan förena det bästa av två världar, så är det han.

Dokumentären handlar om idéer, men det är även en berättelse om kärlek. Hans fru Thea spelar en viktig roll. I sina yngre dar sökte sig Wolfgang Smith till Tibet där han klättrade i bergen och lyssnade på gurus. Men det var hans frus inflytande som fick honom att så småningom återvända till katolicismen. Hans idéer begränsas dock inte av religiösa skiljelinjer. Den muslimska filosofen Seyyed Hossein Nasr som är med i dokumentären säger: ”I hold him in very high esteem.” och förklarar varför.




Fysikern och författaren Nick Herbert skrev: ”One of the best kept secrets of science is that physicists have lost their grip on reality.” De behärskar förstås matematiken och en vetenskapsman kan vara pragmatisk och anse att det räcker med att teorierna är användbara. Men det som intresserar oss här är frågan om vad teorierna egentligen betyder. Vad säger de om verkligheten? Kan allt reduceras till kvantpartiklar? Är det verklighetens yttersta natur?

Det är ontologin, inte fysiken, som är förvirrad och som har förlorat sitt grepp om verkligheten, enligt Wolfgang Smith. Han håller kvantfysiken mycket högt. Det är de ontologiska tolkningarna av den som han vänder sig mot. Ett exempel på en absurd ontologi är teorin om multiversum. Där splittras universum i så många kopior av sig självt som det finns möjliga resultat av en mätning. Ett ändlöst antal världar som vi inte kan förnimma används alltså för att förklara den enda värld som vi faktiskt kan observera.

En modern vetenskapsman behöver inte ens ha hört talas om filosofen René Descartes. Men Wolfgang Smith menar att de, medvetet eller omedvetet, har absorberat hans ontologi. Den splittrar verkligheten i två delar: en subjektiv, ”jag tänker”, kallad tänkande substans och en objektiv som kan vägas, mätas och räknas, av Descartes kallad utsträckt substans. De senaste 400 åren, efter Descartes, har karaktäriserats av projektet att reducera världen till materia. Materia kan vi väga, mäta och räkna så man kan också säga att det handlar om att reducera allt till kvantiteter. Därför kallade den franska metafysikern René Guénon perioden för ”kvantitetens herravälde.”

Under ”kvantitetens herravälde” må vi ha uppnått mycken materiell rikedom, men samtidigt har vi hamnat i ett kvävande tomrum själsligen och civilisationen ser alltmer krisartad ut. Därför tycker jag att det är synnerligen intressant och hoppingivande att en herre som Wolfgang Smith nu föreslår att ”kvantitetens herravälde” närmar sig sitt slut. Den har nått en slags reductio ad absurdum. Med hjälp av filosofer som Aristoteles och Thomas av Aquino lägger han istället fram en holistisk ontologi som han utvecklar och argumenterar för i en rad böcker, till exempel ”The Quantum Enigma”. Och dokumentärfilmaren Rick DeLano har alltså gjort en dokumentär som varmt rekomenderas till alla som är intresserade av kvantteori, holistiskt tänkande, traditionalism eller idén om en tidlös filosofi. Filmen kan man finna på nätet och kan ses för en liten slant. Det är den värd.

”Enda vägen kvar är upp” syftar på verklighetens bortglömda immateriella, kvalitativa och andliga dimension och de högre värden och principer som vi kan finna där. Wolfgang Smith bär in en lykta i mörkret och pekar på en stege.





 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden är ur led: iyah may, Bob Vylan och Kneecap

Den sista veckan har västliga medier varit upprörda över artister i Glastonbury som tydligt gav uttryck för sitt missnöje med Israels folkmord på palestinier. Man kunde se ett stort folkhav med till största delen ljushyade västerlänningar där många besökare bar den palestinska flaggan. Det har funnits många fejkrebeller som har lanserats av musikindustrin som inte alls utgjorde ett problem för den härskande klassen i väst. Men när BBC gjorde misstaget att censurera Kneecap och bytte till en annan kamera, där det visade sig att Bob Vylan var ännu radikalare och ledde deltagarna att skandera: ”Death, death to the IDF” i direktsändning så fick BBC problem. Den härskande klassen har ju jobbat för att manipulera fram ett stöd för folkmordet, och nu livesände BBC en sådan sång. Det är skillnaden mellan en fejkrebell och en riktig rebell: en riktig rebell är en fara för den härskande klassens planer. Jag tror Caitlin Johnstone har rätt i att vi såg födelsen av en autentisk motkultur, det vill...

Hedendomens återkomst II : identitet

Hur förhåller man sig till att vara medborgare i ett andligen utarmat samhälle som befinner sig i förfall? Distansera sig, verkar som en bra idé. Den första grundläggande frågan i livet tror jag är: Vem är jag? Vad har jag för identitet? Det moderna samhället vill göra oss till konsumenter som identifierar sig med olika varumärken. Det har jag alltid värjt mig emot. Det känns mycket andefattigt och jag ogillar starkt att bli manipulerad. Det har alltid stört mig när någon säger ”vi konsumenter måste….”. Det placerar mig i en ordning där det finns aktiva producenter och massorna, som är passiva konsumenter. Så, jag är inte min bil, mobil, mina kläder, min dator, mitt hus eller mitt bankkonto. Det moderna samhället manipulerar oss med falska dikotomier. Om man använder följande ord utan att fördjupa deras innebörd, så hamnar man lätt i såna falska manipulativa dikotomier. Två sidor skapas som bråkar med varandra, enligt mönstret ”söndra och härska”. Några exempel: jag är skeptisk mot de ...

Hedendomens återkomst I

Jag lyssnade på den norska författaren Björn Andreas Bull-Hansen som talade om att hedendomen kommer tillbaks bland unga européer. Det gladde honom och han sa att vi aldrig försvann. Han identifierar alltså sig själv som hedning och påstår att vi alltid har funnits kvar. Jag vill bekräfta att det stämmer, utifrån min personliga erfarenhet. Tradition är ju det som traderas, från generation till generation. Min salig far hade två sidor. En sida försökte anpassa sig till det moderna samhället. Han var ingenjör och drev sin ingenjörsmässighet väldigt långt. Han gjorde klassresan, vilket kanske förstärkte hans försök att passa in. Det var en sida av honom som jag var tvungen att göra upp med. Han förde över en alldeles för smal nyttomoral och rationalitet till mig. Den kändes som en mental tvångströja som inte alls passade mig. När han var ung hade kristendomen fortfarande ett grepp om samhället. I skolan hade de kristendomsundervisning och morgonbön. Han fortsatte följa den kristna läran v...