Fortsätt till huvudinnehåll

Sancho Panzas väderkvarnar

Jag undrar vad Tage Lindbom skulle ha sagt om nya ord som ”triggervarning” och kraven på ”säkra utrymmen” där stackars studenter kan gömma sig från kritiska tankar och annat skrämmande. Jag tror inte att den utvecklingen skulle ha förvånat honom. Dessa inledande ord kan för övrigt läsas som just en triggervarning för känsliga egalitärer. Läs vidare på egen risk. Läs inte "Sancho Panzas väderkvarnar."

Bland filosofer är det inget ovanligt med starka uppgörelser med samtiden. På 90-talet nåddes många tänkande människor exempelvis av Georg-Henrik von Wrights ”Myten om framsteget”. Jag minns att jag såg den säljas i Pressbyrån på Korsvägen i Göteborg, så jag antar att den kunde köpas nästan överallt där det fanns böcker till salu. Bokens ifrågasättande av en av vår tids stora berättelser, alltså just "myten om framsteget", retade konformister och gav eftertänksamma människor något att begrunda. I boken citerade han Ludwig Wittgenstein som har skrivit följande ord : ”Andan i denna civilisation, som kommer till uttryck i vår tids arkitektur, musik, fascism och socialism tycks författaren främmande och osympatisk --- vår civilisation karakteriseras av ordet framsteg. Framsteg är dess form --- Dess verksamhet består i att bygga en ständigt mer komplicerad struktur...” Wittgenstein ville skriva i en annan anda.

 

 

Vår svenske Tage Lindbom skrev också i en annan anda än den som dominerar vår nuvarande civilisation. Hos honom finner man en djupgående uppgörelse med det moderna samhället och dess passiviserade människomassor som distraheras med ständig konsumtion och administreras i de ändlösa byråkratiska irrgångar som återfinns både i globala företag och socialistiska eller liberala stater. Jag tycker att hans uppgörelse är betydligt intressantare och för vissa kanske mer skrämmande och hotfullare än något man kan hitta i en Pressbyrå. Han rör sig bortom de vanliga politiska kategorierna.

Tage Lindbom ser socialismen och liberalismen som två sidor av samma moderna mynt. Myntets motpol finner man i traditionalismen. Både liberalismen och socialismen nivellerar alla högre värden och äkta mänskliga relationer. De förstör religionernas transcendenta karaktär och ersätter det med en flat sekulär humanism. Resultatet blir ett mediokert plattland, där mäktiga bergsmassiv så att säga har blivit bannlysta och djupa hemlighetsfulla skogar har blivit kalhyggen i rättvisans namn. Förlusten av vertikala, eller kvalitativa perspektiv, som exempelvis Platons ”det sköna, det sanna och det rätta” dömer människan till ett ändlöst egalitärt trätande. Det är värt att notera att Tage Lindboms ”Sancho Panzas väderkvarnar” kom ut 1962. Såvitt jag vet bråkade man inte om exempelvis Tintins hädelser mot egalitarismen på biblioteken på den tiden. Han såg tidigare än de flesta tendensen till evigt infantilt trätande, vilket han förknippar med att det moderna samhället har blivit faderslöst. Vi har inte längre några fadersgestalter som kan sätta stopp för gnabbet.

Det endimensionella människoriket, där alla högre värden har gått förlorade, föder en människotyp som han kallar för intressemänniskan. Hon befinner sig i en slags själslig dvala och söker hela tiden materiella förbättringar, fler förmåner och mer välfärd. Hon saknar autentiska relationer till andra människor och det gudomligt transcendenta finns inte ens som en avlägsen möjlighet på hennes radar. Det som gäller är avkoppling och bedövningsmedel: sex, droger och underhållning för att hålla livets meningslöshet på avstånd. Det finns inget mål, ingen mening, inga högre värden och inget som är heligt. Intressemänniskan lever i ett nihilistiskt tomrum med ständiga förströelser och rastlös aktivitet.

Det här är vad upplysningen har mynnat ut i. Ett byråkratiskt administrerat plattland där tristessen hålls stången med droger och underhållning och en själsligt kvävande konformism dominerar. Den aktiva medborgartanken har i praktiken blivit passiv konsumism av massproducerade produkter och välfärd.

Tage Lindbom varnade för ett nytt tyranni som var på väg att växa fram. Det handlade inte om att en blodtörstig maktusurpator tar makten, utan om att makten steg för steg alltmer centraliseras i händerna på en teknokrati. Den varningen tycker jag känns mycket aktuell 2020-21. 

Vad finns det för väg ut? "Under det världens svältande miljonmassor förses med mat, tilltager den metafysiska undernäringen. Den andliga hungern kan i längden icke stillas genom allt det pseudometafysiska gods, som serveras vår tids människor .... Först när människan medvetet inordnar sig i den hierarki, i vilken hon ingår som en del av skapelsen, som ett stadium av utflödet från den gudomliga Principen, först då återfår hon sitt värde och sin värdighet." (s.130)   

 

 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden är ur led: iyah may, Bob Vylan och Kneecap

Den sista veckan har västliga medier varit upprörda över artister i Glastonbury som tydligt gav uttryck för sitt missnöje med Israels folkmord på palestinier. Man kunde se ett stort folkhav med till största delen ljushyade västerlänningar där många besökare bar den palestinska flaggan. Det har funnits många fejkrebeller som har lanserats av musikindustrin som inte alls utgjorde ett problem för den härskande klassen i väst. Men när BBC gjorde misstaget att censurera Kneecap och bytte till en annan kamera, där det visade sig att Bob Vylan var ännu radikalare och ledde deltagarna att skandera: ”Death, death to the IDF” i direktsändning så fick BBC problem. Den härskande klassen har ju jobbat för att manipulera fram ett stöd för folkmordet, och nu livesände BBC en sådan sång. Det är skillnaden mellan en fejkrebell och en riktig rebell: en riktig rebell är en fara för den härskande klassens planer. Jag tror Caitlin Johnstone har rätt i att vi såg födelsen av en autentisk motkultur, det vill...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mörka själar - om hemligheten med vuxna som spelar dataspel

Dataspel, datorspel, tevespel, eller videospel? Jag kallar dem dataspel, därför att de i grunden är en lek med information som processas genom en maskin och representeras grafiskt på en skärm. Sånt är väl bara för barn? Jag minns ett seminarium på ett jobb som leddes av vad jag vill kalla en liberal boomerfeminist. Jag är gen X, så jag uppfattade henne som tillhörande en äldre generation än mig. Hon sa med viss nedlåtenhet i rösten något i stil med att: ”Ja, det är som med män som aldrig vill bli vuxna, utan bara fortsätter med sina dataspel.” Jag har stött på en liknande attityd nyligen och det fick mig att vilja skriva några ord om saken. Jag ser mig inte som en gamer, det finns saker som är viktigare i mitt liv, men spel har funnits med som en slags eskapistisk hobby sedan barnsben, så jag tror jag kan avslöja vad det handlar om, åtminstone för en del av oss. Eskapism, har jag redan nämnt. Men eskapism från vad, till vad och varför? Man kan fråga sig om det verkligen är mognare att ...
Skicka en kommentar
Läs mer

iyah may: Good Citizen

När jag hörde iyah mays sång "Karmageddon" för första gången för ca 1 år sedan blev jag både förvånad och glad. En vacker ung kvinna med vacker röst gav uttryck för sin syn på världen vi lever i, och hon såg den med samma blick som mig. Det förväntade jag mig inte. Sedan såg jag hur hundratusentals människor samlades kring henne och jag insåg att jag inte alls är så isolerad i min syn på saker och ting som det kan kännas som i vardagens lunk. Det är inte jag ensam mot hela världens mörker. Hon gjorde mig på bra humör och sedan dess har jag följt hennes utveckling. Hon har kommit med flera sånger som är värda att lyssna på, men den senaste är nog den starkaste hittills. Den heter "Good Citizen". På sociala medier berättade hon att veckorna innan sången släpptes var intressanta. Hon fick ett meddelande: ”Something landed in my inbox that made me pause, rage and start writing ‘Good Citizen’. It was clinical, cold, and extremely revealing about how fragile “freedom” is ...
Skicka en kommentar
Läs mer