Julius Evola, Rida Tigern del 1

Jag fortsätter "outa" mig själv. Det var ganska många som läste det när jag gjorde det förra gången. Förfallet har nått en sån nivå så att leva i det här "samhället" känns som att bada i syra, för min del. Det är bland annat en effekt av alla lögner och manipulationer. Så stöt gärna ut mig från den här fräsande kloaken, så kanske jag kan andas igen, skitstövlar. Det här är del 1 av en text som jag skrev på motpol för mer än 10 år sedan. Jag har bearbetat den lite för att göra saker tydligare.

När jag skrev på motpol var det en bloggportal med fristående bloggar, inte en organisation. Så jag står bara för vad jag själv skrev, fast jag har fortsatt utvecklas och håller inte alltid med mig själv. Nuförtiden håller jag med motpol ibland och ibland inte. Om de är den autentiska högern så är jag varken vänster eller höger och fienden är epsteinklassen.

Rida tigern:

Julius Evola är ofta missförstådd. Hans politiska tänkande är jag dock skeptisk till. För anhängarna tror nästan alltid att de skulle tillhöra eliten. Men i verkligheten skulle de flesta av oss plocka morötter och potatis åt eliten i hans värld. Men jag anser ändå att det finns mycket som är värdefullt i hans tänkande.

I "Cavalcare la Tigre" (Rid tigern) vänder sig Evola till en viss typ av människa. Det kan vara någon som är fullt involverad i den moderna världen, men med det särskiljande draget att han i själ och hjärta inte tillhör den. Den moderna världen är mer som en stor maskin gjord för robotar än ett levande samhälle för besjälade människor. Var hör besjälade människor hemma då?

Evola använder ordet "tradition" och "traditionell" i en speciell mening. Efter några årtiondens "antitraditionell", eller snarare antiborgerlig, retorik från kulturvänstern är det nog extra lätt att missförstå vad som menas, men jag ska försöka få saken att klarna något. Till att börja med vill jag understryka att Evola är lika "antibourgeoisie" som vilken marxist som helst, men från helt andra filosofiska utgångspunkter.

Ett utmärkande drag för ett traditionellt samhälle är att det är ordnat efter principer som går bortom det som bara är mänskligt och individuellt. Alla områden i ett traditionellt samhälle är ordnade från ovan och riktade uppåt mot det som är mer än mänskligt. Ett sådant samhälle är alltså ordnat efter tillvarons andliga och kvalitativa dimension. Det här kan förstås med hjälp av ett kors. Den horisontella axeln sägs då stå för världen i dess materiella och kvantitativa aspekt, medan den vertikala axeln står för den andliga, kvalitativa och immateriella aspekten. En del kan bara urskilja den kvantitativa och materiella aspekten, vilket kan ses som en form av aspektblindhet. När man talar om "högre värden", "ordnad från ovan" odyl, så syftar det alltså på tillvarons vertikala dimension.

Det moderna samhället är motsatsen till ett traditionellt samhälle och därför finns det inte någon verksamhet här som tillåter en traditionellt sinnad människa att förverkliga sig fullt ut. Miljön vi lever i är helt annorlunda socialt, psykologiskt, intellektuellt och materiellt. Den är oftast helt avskild från de högre värdena och miljön i till exempel ett modernt kontorslandskap saknar koppling till det andliga livet. Det är så att säga en miljö formad enbart av kvantitativt tänkande, i den mening som jag förklarar här.

På 60-talet slog en anti-borgerlig mentalitet igenom, något som Evola inte ser som enbart negativt. Det är alltså inte den borgerliga världen som han syftar på när han skriver om traditionella samhällen. Jag understryker det igen: de traditionella värdena är inte de borgerliga värdena. Det borgerliga värdena handlar om ekonomi, effektivitet och även bekvämlighet. De platonska värdena: ”det sanna, det rätta och det sköna” kan däremot stå som ett uttryck för de traditionella värdena.

Inom zen-buddhismen finns tio bilder som målades av en lärare på 1100-talet.. De illustrerar sökandet efter och infångandet av en oxe. Det är en symbolisk berättelse som handlar om vägen till upplysning om vår sanna natur. Det finns en likhet mellan Evolas tigerritt och berättelsen om oxen. Evolas utgångspunkt är en metafysik som överensstämmer med zen, autentisk yoga, Mäster Eckharts kristendom och liknande läror.

Att rida tigern är en metafor för hur en differentierad person kan hantera den främmande miljön han lever i. Tigern är den moderna världen som han svingar sig upp på och rider.

En civilisationscykel närmar sig enligt Evola sitt slut och strömmen är för stark för att kunna hejdas. I det läget är det bättre att följa med strömmen, alltså att rida tigern, samtidigt som man på det inre planet är skild från den. Man kan också likna det vid att surfa på en tsunamivåg. Att ställa sig framför vågen i hopp om att kunna hejda den är självmord, men surfaren kan möjligen klara sig bättre.