Gjallarhorn

Vi är på väg in i nya tider, och jag känner inte till någon annan som har fångat det i ord på ett mer rörande och samtidigt kraftfullt sätt än iyah may. Hennes pop-version av Karmageddon gjorde ett starkt intryck på mig, men nu har hon kommit med en ackustisk version som, åtminstone för mig, är ännu starkare. En fördel med pop-versionen var att den hade en intressant kontrast mellan musiken och orden, där musiken fick mig att tro att hon skulle börja sjunga om sina känslor och med den förväntan blev orden nästan en chock. Den ackustiska versionen har fördelen att hennes vackra röst kommer mer till sin rätt och det känns som att budskapet går fram tydligare. Jag skulle inte bli förvånad om den ackustiska versionen kommer nå ännu fler människor än pop-versionen (som ligger på 3,2 miljoner visningar på youtube efter 2 månader). Jag tänker på ”Rich men north of Richmond” av Oliver Anthony som efter 2 år ligger på nära 200 miljoner visningar på youtube. Den var också fri från musikindustrin...

”I don´t live in your candyworld”, iyah may ”Welcome to the Machine”, Pink Floyd   Pink Floyd är en klassiker, men iyah may är en nykomling som jag lyfter fram för att jag tror och hoppas att hon kommer att gå långt. Hon kanske ser ut som en vanlig söt popstjärna, men när jag verkligen lyssnar på henne så hör jag en vacker stämma med emotionellt djup som sjunger meningsfulla ord. Med ”gå långt” menar jag inte bara ”bli känd”, utan att ha en positiv inverkan på kulturen och människorna i världen. Jag ska försöka sätta det i ett sammanhang här. Till att börja med måste jag förklara vad jag menar med Megamaskinen. Jag lånar begreppet från den amerikanska filosofen Lewis Mumford som i ”The Myth of the Machine” beskrev de sociala och byråkratiska strukturer som möjliggjorde att man kunde koordinera stora grupper arbetare för att bygga komplexa projekt som järnvägsnät, vägar och kanaler eller flygplan etc. Han kallade organisationen för en Megamaskin. Ett problem med Megamaskinen är ...