Fortsätt till huvudinnehåll

Det stora uppvaknandet

Är det verkligen en bra idé att låta miljardärer forma framtiden? Genom hela sitt sätt att vara visar de att de inte känner till några andra värden än pengar och makt. En positiv sak med corona är, med dr. Reiner Fuellmichs ord att: ”We are beginning to realize that the system we are living in is totally corrupt and we are going to have to restart, not this system, but a whole new one.”

Alltfler ställer obekväma frågor: har inte reaktionen på faran varit helt ur proportion med det faktiska hotet? Hur kunde det ske på global nivå? Har vi låtit barn ta den värsta smällen? Varför lyssnar vi inte på framstående forskare som Didier Raoult i Frankrike och Peter A. McCullogh i USA som säger att det finns fungerande tidiga behandlingar? Och varför utsätts de för trakasserier? Har vi låtit sjuka människor dö som hade kunnat räddas med de behandlingarna? Vaccinens effektivitet verkar avta snabbt och hur är det egentligen med deras bieffekter?

Corona är förhoppningsvis en väckarklocka för folk som inte har domnat bort helt i systemets kalla omfamning, men knipan vi befinner oss i är betydligt större än ett virus: vi har stora ekologiska problem, utarmning av planetens resurser: olja, litium, koppar, indium, naturgas. Vi har en energikris och en skuldkris och detta samtidigt som vi är beroende av ett tillväxtsystem som kräver mer och mer resurser och mer och mer energi. Jag tror att vi kan dra slutsatsen att tillväxtsystemet närmar sig sitt slut.

I ett korrupt system agerar alla efter sina egna intressen, ingen tar ansvar för helheten. Problemen som hopar sig runt oss vittnar om ett gigantiskt misslyckande med planeringen från de ledandes sida. De ledande personerna verkar vara helt fast i den gamla ordningen. Den vilar på tron på oändlig tillväxt och detta i en värld med ändliga resurser. Nu när vi närmar oss det förutsägbara slutet för den ordningen får de panik. Jag tror att det globala coronadebaclet är ett uttryck för den paniken. Det enda de kan tänka sig är mer av samma sak: mer tillväxt, mer centralisering, mer kontroll, snabbare avveckling av människors friheter och rättigheter. En del säger att de för oss in i ett kommunistiskt system, men processen leds av miljardärsklubben som brukar samlas i Davos, så jag tycker att det passar bättre att använda en term från Orwells 1984: oligarkisk kollektivism.




Jag tror emellertid inte att miljardärsklubben kommer lyckas med sitt desperata kuppförsök. Systemet de försöker kontrollera är mycket komplext. Ett vanligt kännetecken för komplexa system är framväxande beteenden och egenskaper. Du gör något, men det får helt andra effekter som du inte kunde förutse. De har försökt kontrollera människor med nedlåsningar och skräckpropaganda, men istället kanske de har startat ett stort uppvaknande som kommer leda till att förtroendet för dem drabbas av en hyperinflation och de förlorar sin älskade makt och kanske till och med sina älskade pengar. De vill ha mer centralisering, men när folk slutar följa dem kan vi istället få se en våg av decentralisering när folk tar tillbaka kontrollen över sina länder och sina liv.

Hur har tidigare civilisationer gått under? Mayafolkets arvingar finns kvar, men från den gamla civilisationen finns bara ruiner kvar. Folket förlorade antagligen helt enkelt tilltron till eliterna som styrde dem och de slutade följa de gamla ledarna och spred ut sig i djungeln. Romarrikets fall var en lång process, men även där övergav folk de gamla auktoriteterna och så småningom växte en ny ordning fram. I modern tid har vi Sovjetunionen där fallet gick betydligt snabbare. Om det nu är västs tur att gå samma öde tillmötes så gissar jag att det inte kommer ta ta århundraden, utan påminna om den snabbare processen som avslutade Sovjetunionen.

Av ren självbevarelsedrift borde vi göra som Mayafolket: sluta lyssna på floskelspridarna och de passiviserande rädslomånglarna i de gamla korrupta medierna och partierna. Det är vad de fruktar mest. Vad ska vi göra då? Börja ta ansvar för våra egna liv! Bygg upp lokal motståndskraft så att vi klarar de stora förändringarna som kommer framöver. Är du rädd för sjukdomar? Ät nyttig mat, håll vikten på en bra nivå och träna. Vad händer om de sårbara globala leveranskedjorna slutar fungera? Det kanske inte finns mat att köpa i affären. Så plantera potatis, morötter och annat nyttigt i trädgården. Vi kan kontra miljardärsklubbens försök att samla all makt i sina egna händer genom att bygga upp lokala system som de inte kontrollerar.

Det som intresserar mig mest är dock möjligheten att vi kan få bättre liv, efter en övergång till en ny decentraliserad ordning. Den moderna epoken gav oss hög materiell levnadsstandard en period. Men allt handlar inte om det materiella. Vi vill leva meningsfulla liv i samhörighet med våra medmänniskor.

Allt detta, menar jag, är kopplat till vad René Guénon kallade för ”kvantitetens herravälde” eller helt enkelt den moderna materialismen. Den går nu mot sitt slut och när människor så småningom slutar vallfärda till olika köpcentra, på samma sätt som Mayafolket en gång slutade samlas kring offerpyramiderna för att de inte längre trodde att det gav dem något, så öppnas möjligheten för oss att återupptäcka tillvarons kvalitativa dimension. Den gick förlorad under den moderna epoken.

Om vi kallar 1600-talet till nu för den moderna epoken, så konstruerades ideologier i ett tidigt skede som beredde vägen för ett system helt inriktat på kvantiteter: bara det som kan räknas, vägas och mätas existerar. Visst kan vi konsumera mer än någonsin, men ger det en högre livskvalitet? Gör det oss tillfredsställda med våra liv? Ger det en känsla av meningsfullhet? Varför måste mer än 1 miljon svenskar äta psykofarmaka när vi är mer materiellt rika än någonsin tidigare? Finns det andra värden i livet som vi har förlorat längs vägen?

Jag anser att vi måste göra upp med den moderna epokens idéer: vad är värt att bevara och vad bör vi lämna på historiens skräphög? Kastade den moderna epoken ut barnet med barnvattnet när den förkastade våra förfäders idéer om livet? Finns det idéer som är värda att återupptäcka? Jag tror att vi har mycket att lära av våra förfäder. Eller som det stod i en inskription vid Oraklet i Delfi: ”Känn dig själv” och ”Måtta i allt.”


Mer om energi, naturresurser, skulder etc: dr. Chris Martenssons Crash Course.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

I otakt med tidsandan

På 90-talet var jag mitt inne i en slags intellektuell omvändelseprocess. Jag var student på universitetet, men ägande inte så mycket tid åt kursböckerna, istället följde jag ett spår som jag hade upptäckt själv. Framför allt var det en antologi med texter av den franska metafysikern René Guénon sammanställda och översatta av Kurt Almqvist som gjorde ett starkt intryck på mig. Den hette "I tjänst hos det Enda". Sedan tonåren hade jag haft en stark upplevelse att något var fel med samtiden. Den verkade så tom och människorna så håglösa. Det samtida samhället var mer som en maskin än som ett levande samhälle. Men jag kände mig inte tom, och jag upplevde inte mig själv som en robot, så jag kände mig inte hemma i den sterilt mekaniska omgivningen. En av tänkarna som jag upptäckte och läste med stort intresse under den tiden var Tage Lindbom, som jag fann via mina studier av Kurt Almqvists böcker. Nu har hans son, Tomas Lindbom, skrivit en biografi om sin far: ”I otakt med samtide

Bortom materialismen

Vad är verkligt och vad är inte verkligt är frågor som har följt människorna i alla tider. Är bara det som kan mätas, räknas och vägas verkligt? Det är i stort sett vad materialisterna hävdar. De hänvisar ofta till evolutionsteorin för att avvisa konkurrerande idéer. Men är evolutionsteorin lika stabil och vetenskapligt hållbar som försvararna vill få oss att tro? För att undersöka den frågan vänder jag mig till Thomas Nagel som är en välrenommerad amerikansk filosof. Det är lätt att få intrycket att det bara är religiösa fundamentalister som ifrågasätter evolutionsteorins generella anspråk på att kunna avgöra vad som är verkligt och vad som är overkligt, men det är inte sant. Thomas Nagel är ateist. Jag vill vara tydlig med att det som ifrågasätts inte är vetenskapliga fakta, utan de mer generella anspråken på att ha nyckeln till att kunna avgöra hela sanningen om tingens natur. Till exempel är vi människor, men vad betyder det? Är vi inget annat än nakna apor, eller är vi något mer

Sancho Panzas väderkvarnar

Jag undrar vad Tage Lindbom skulle ha sagt om nya ord som ”triggervarning” och kraven på ”säkra utrymmen” där stackars studenter kan gömma sig från kritiska tankar och annat skrämmande. Jag tror inte att den utvecklingen skulle ha förvånat honom. Dessa inledande ord kan för övrigt läsas som just en triggervarning för känsliga egalitärer. Läs vidare på egen risk. Läs inte "Sancho Panzas väderkvarnar." Bland filosofer är det inget ovanligt med starka uppgörelser med samtiden. På 90-talet nåddes många tänkande människor exempelvis av Georg-Henrik von Wrights ”Myten om framsteget”. Jag minns att jag såg den säljas i Pressbyrån på Korsvägen i Göteborg, så jag antar att den kunde köpas nästan överallt där det fanns böcker till salu. Bokens ifrågasättande av en av vår tids stora berättelser, alltså just "myten om framsteget", retade konformister och gav eftertänksamma människor något att begrunda. I boken citerade han Ludwig Wittgenstein som har skrivit följande ord : ”An